Gärdsmyg! Dörren stod öppen på utedasset och när jag tittade ut såg jag en liten, ganska oansenlig fågel med stjärten rakt upp i vädret. Och fast jag aldrig sett den förut, så visste jag med en gång.
Barndomens lekar sitter fast i hjärnbarken. Kunskapen om gärdsmygen hämtar jag från fågelkortleken som vi spelade flitigt. Likadant har jag nu under försommaren fått tydliga flashar av barndomens Memoryspel, så fort jag sett en blommande kastanj. För den bilden var en av mina absoluta favoriter.

Under min morgonrunda passerar jag först ett sandigt parti på vägen, och när solen ligger på doftar det precis som den ridbana vi traskade på när vi gick till Siljan från stugan i Olars-Myra utanför Leksand. Lite längre fram går jag mellan två småsjöar och där är det som att föras tillbaka till vägen ner till bryggan hemma hos morfar i Vika.

Jag fascineras av hur mycket information som lagras i våra hjärnor och hur olika minnen blir starkare då flera sinnen är inkopplade. Det är väl där det lilla njurformade centrat amygdala har sin roll, om jag inte minns fel.

Frågan är nu hur jag ska lyckas komma åt de där fantastiska resurserna och lyckas komma ihåg till exempel min dotters telefonnummer utantill... För visst är det underligt - och ganska skrämmande - hur svårt det är att få saker att fastna i minnet om man försöker medvetet.

Dåliga reklamslogans, gamla slagdängor och personnumret på en sambo från 1980-talet - de sitter där, som fastetsade. Dags för en rejäl rensning där, kan jag tycka. Något har helt klart pluggat igen systemet.

Jag har inga problem att komma ihåg - förutom sånt jag måste komma ihåg, då...

Detta är blogginlägg 90 av 100.
Varje dag i hundra dagar ska ett blogginlägg publiceras.
Initiativet kommer från Fredrik Wass som driver Bisonblogg och här kan du läsa mer om tankarna bakom just Blogg100.