Söndag och vilodag.
Och så blev det verkligen. En tur i bassängen, sitta några timmar i en idrottshall och kolla dotterns handbollsspel och så kalas på det. Ledigare kan det knappast bli. Tack för det!

Därför blir det ett kort blogginlägg också. Men först en tacksamhetens tanke till alla ni som ställer upp och jobbar ideellt för våra barn. Vilka eldsjälar! Och vilken härlig ton ni har. Jag gillar skarpt att nioåringar fortfarande får ha fokus på att ha skoj, även om det är cup. Önskar att det får fortsätta så i många år. Det borde vara så, att det finns typ Korpen för unga, en plats att idrotta, röra på sig och ha skoj tillsammans, utan att man måste bli superbra, träna flera gånger i veckan och kämpa sig till en plats i laget eller få sitta på bänken.

- Hur gick matchen? frågade någon dottern.
- Jag vet inte, det är ingen som säger det, svarade hon och ryckte på axlarna.

Underbart! Me like! Tänk att få känna fullständig tillfredsställelse efter en förmiddagscup utan att bry sig om hur det gick. Och utan att ledarna bankade in det i skallen på dem.

I en vacker värld kunde det få fortsätta så i många år till...