Nr 121

Bilden av Rotary är ofta en man i övre medelåldern klädd i kostym. Så här:

Just den här kostymen heter Gary C.K. Huang och är från och med idag världspresident för Rotary, första kinesen på den stolen för övrigt. Den bilden har vi, men vad gör de, egentligen?

Jag vet. Jag är nämligen en av "de där", trots att jag inte är man, bara nästan i övre medelåldern och väldigt sällan går klädd i kostym. Jag vet. Vi äter lunch.

Varenda måndag träffas vi och äter lunch. Ja, det är förstås olika dagar för olika klubbar och en del äter frukost i stället, medan andra träffas på kvällen. Men en gång i veckan träffas vi och det är inte så att man går när man känner för det. Har man blivit invald i den här föreningen, så har man ett ansvar att vara på plats, så minst varannan vecka bör man gå. Men som med så mycket annat, ju mer engagerad man är desto lättare och roligare är det att vara med.

Rotary är nämligen ett yrkesnätverk. Det enda i sitt slag. Här försöker vi se till att så många yrkesgrupper som möjligt finns representerade. Syftet är nämligen att få en bra bild av samhället och fundera över vad vi kan göra för att det ska fungera ännu bättre. Det kan innebära att någon hittar en ny affärspartner, att någon får veta hur hen kan lösa en knipig situation eller att vi lär känna en av dem som jobbar på kommunkontoret lite bättre.

Förutom att vi äter lunch får vi lyssna på ett intressant föredrag. Fantastiskt,  näring för både kropp och knopp på samma gång! Dessutom slår vi våra hyfsat kloka huvuden ihop, startar projekt, gör insamlingar och stöttar upp verksamheter som vi tycker behövs.

I Skara, där jag är verksam, har vi under senaste året samlat in pengar till katastrofhjälp i Filippinerna i form av en ShelterBox. Det gjorde vi genom att skramla bössa ute på stan på Första advent. Vi har skänkt 15 000 kronor till Rotarys läkarbank, där 100 läkare och tandläkare varje år åker iväg i sex veckor och oavlönade arbetar i byar runt om i världen. Vi har fixat till ett Konst-igt kafferep där Skarabarnen fick vara med och skapa tillsammans och ställa ut sin konst bland Zorns kullor. Samtidigt fick vi in 6 000 kronor som gick till utrotandet av polio, Rotarys största världsomspännande projekt.

Vi gör rent lokala satsningar också.  Igår delade vi till exempel ut ett stipendium på 6000 kronor till läxläsning för nysvenska barn, som kanske inte kan få hjälp hemma. Det känns extra viktigt när det blåser snåla vindar ute i samhället. Där är vi förresten också engagerade genom att vi går dit och träffar barnen och berättar om hur vi lever våra liv.

Inte mycket kostym över det där, va? Nej, för mig är Rotary mer så här:

Färg, värme, glädje och närhet. Den här bilden togs igår, när jag lämnade över presidentskapet till Yvonne Sannö. (Tack Kerstin Nyman Andersson som fotograferade så bra.) Jag har gjort ett år och längre än så sitter man inte. Vi roterar, därav namnet Rotary. Vi roterar runt på olika funktioner, vi roterar vid bordet så att vi hamnar bredvid någon ny varje gång och vi roterar runt i staden där vi bor för att se hur vi bäst kan hjälpa till.

Jag har fått många frågor om vad Rotary egentligen är. Nu vet du kanske lite mer?