Nr 132

Vistelsen på ön satte sina spår - jag måste få igång mitt utedass igen!
När jag började hyra torpet fanns det bara utedass och dessutom bara kallvatten inomhus.
- Tja, om du vill betala 7200 kronor om året för att skita utomhus, så... sa den dåvarande pojkvännen.
Jag tyckte självklart att det var ett klipp att få hyra ett hus mitt i paradiset för 600 kronor i månaden. Det var en nyttig erfarenhet att bo på det viset. Jag bodde ensam, fick sköta skottningen och varje dag när jag kom hem var första prioriteten att se till att det fanns ved inne och elda i kakelugn och vedspis.

Efter något år tyckte hyresvärden att jag kunde få ett badrum. Lyxigt värre! Men utedasset fortsatte jag att använda när det var sommar eller när det lite senare kom in bonusbarn i tonårsåldern i huset. Då var det fantastiskt skönt att ha en extra sits att kunna springa ut till, när badrummet var ockuperat i längsta laget.

Men tonårsbarnen har blivit vuxna och flyttat hemifrån för flera år sedan och nu bor vi bara tre stycken i huset, som dessutom har begåvats med ännu en toalett på övervåningen.

När jag kommer till hus som fortfarande har ett fräscht utedass, blir jag alldeles varm i hjärtat och under ödagarna där det finns ett härligt tvåhålsdass, bestämde jag mig för att återupprätta utedasset här hemma.

Sagt och gjort. Idag har grovrengöringen inletts. Många spindlar har fått söka sig nya hem, fluglortar har skrubbats bort och maken köpte nytt torvströ. Den lilla mattan som ligger på golvet har jag vävt. Det är den kortaste matta jag sett, på sin höjd en halvmeter och passar perfekt till dasset. Men ack så skitig.

Den och såpan fick följa med ner till bryggan och bli ordentligt skrubbad i sjön, vilket naturligtvis fick mig att tänka på alla de kvinnor som legat med nariga blödande händer och skött om tvätten. Då var det med allra största sannolikhet ingen som såg det pittoreska med att vare sig skrubba mattor utomhus eller sitta på ett dragigt dass mitt i vintern.

Det jag håller på med är ren och skär lyx, en bit gröna-vågen-beteende som jag kan plocka fram och använda mig av när jag känner för det. Men det finns en trygghet i det här också. Vi bor på ett sådant sätt att vi reder oss ganska bra, även om det skulle bli strömavbrott i flera dagar: vi håller värmen genom att huvudsakligen elda i täljstenskamin och kakelugn, kan laga mat på vedspisen, får vårt vatten från sjön 200 meter bort (den är en vattentäkt) och så dasset, då.

Nödlösningar, som dasset, kan nog alltid vara bra att ha, även om det inte sker några katastrofer. Förhoppningsvis kommer det bara att behöva användas som en plats för lugn och kontemplation. Ett ställe att tänka klart på.