Nu sticker de späda gullvivorna upp i gräset. Förutom just där de växer, är de vackrast bara några få tillsammans, i sin praktfulla enkelhet.
Vi är privilegierade som har de rara blommorna på tomten.

För tio år sedan var dikesrenarna mittemot vårt hus knallgula så här års. Inte nu längre.
Gullvivor lär föröka sig via rötterna och inte frön. Det visste inte "våra" gullvivor om. De dog ut efter fyra säsongers ihärdigt repande av "gullvivehäxan". Jag var så upprörd och rent ut sagt förbannad över den där käringen som parkerade sin lilla röda bil och hoppade ur och skövlade gullvivorna, fyllde bagaget med dem. Jag kåserade om henne i radion,  P4 Skaraborg. Det är nästan på dagen 9 år sedan det sändes. Jag är fortfarande lika arg.
Så här lät det då: Gullvivehäxan