Tio år och första dagen på sommarlovet. Shopping står på schemat. Tror jag. Men det jag inte vet är att det är en tid bokad hos tandläkaren. Så dit går vi och jag får sex tänder utdragna som låg i vägen för de nya tänderna.
Hm. Kan det vara därför jag har så svårt för att gå till tandläkaren...?

Så fick jag barn och det man inte vill är ju att föra över sina fobier på sitt barn. Första gången det var dags att laga tänder, gick jag till folktandvården och fick dem att fixa fram en tandläkare som var särskilt bra på att behandla just barn.

Budskapet gick fram. När det var dags för att lagningen mötte vi en fantastisk kvinna från Sydamerika, som på bruten svenska "målade" tänderna och busade med sugen. Efter alltihop blåste hon upp en ballong med hjälp av ett av verktygen och band ihop den med tandtråd.

Dottern har aldrig varit i närheten av tandläkarskräck och frågan är om inte min egen rädsla botades samtidigt. Vid dagens besök - för dotterns räkning   - var vi därför avslappnade som filbunkar båda två.

Och inte var det några hål heller, vilket inte gjorde saken ett dugg sämre.