"När man hjälper, kommer pengarna naturligt."
I ett inslag på Aktuellt talar Bel Pesce från Brasilien om socialt entreprenörskap, som identifieras som att man hittat ett samhällsproblem och kommit på en innovation för att lösa det problemet. Sociala entreprenörer lär alltid ha funnits - Florence Nightingale var en! - och jag hoppas att de blir allt fler och får större utrymme och större acceptans.

Över huvud taget är det väl dags att vi tar en rejäl funderare på hur vi värderar olika sorters ekonomier och företagande. Ta bara det här med hur man mäter tillväxt. I tillväxten räknas inte ensamföretagare, utan bara företag som ger arbetstillfällen åt andra. Men, tänker jag, är inte varje ensamföretagare också en tillgång, eftersom de inte gör anspråk på jobben? Då blir det ju fler jobb lediga åt dem som behöver.

Under några torsdagar har projektet Grön processarena i Skara bjudit in till seminarier och diskussioner kring hållbar landsbygdsutveckling. De träffarna har varit otroligt stimulerande och hoppingivande. Tänk, vad många som, liksom jag, tycker att ekonomin har fått en alldeles för central roll i samhället. Ekonomi är inte längre ett verktyg, utan ett mål i sig.

Det blir alldeles tokigt, tycker jag. Jag känner inte en enda familj som är lyckliga enbart tack vare en god ekonomi. Så fort vi människor är inblandade är det relationerna som måste fungera. Och så är det väl rimligen i samhället också? Jag anser att vi måste jobba mycket mer med att se hur vi ska få ett jämställt, ekologiskt och socialt fungerande samhälle. Det är då det blir hållbart.

Det är dags att vi lämnar de traditionella manliga strukturerna och ser mer till en helhet. Det gäller för övrigt även nyhetsvärdering, men det kan jag återkomma till en annan dag.