Det är kul att tycka. Det har jag alltid tyckt. Gick in i politiskt arbete redan som högstadieelev. Det var lärorikt och kul. Roligast var retorikövningar och festerna. Utan inbördes ordning. 😉

Men jag har alltid haft svårt för att tycka rätt. Jag har framför allt haft svårt för att tycka så som man borde tycka. Det var inte helt ovanligt att mina äldre (läs: vuxna) partikamrater, vänligt påpekade att det fanns andra partier i stan som jag kunde ta kontakt med, när jag ifrågasatte partiets program.

När jag kom till Uppsala för att plugga rös jag när jag läste devisen på väggen i gamla universitetsbyggnaden:

Att tänka fritt är stort
att tänka rätt är större

Hu, jag ryser nu med!

Tänka fritt det är min melodi, det. Jag fortsätter så som jag alltid gjort, tycker om än det ena, än det andra. Emellanåt medverkar jag i Nyhetspanelen i Sveriges Radio P4 Skaraborg och där får jag tycka till tillsammans med andra. Idag blev det om Österrikes Conchita Wurst i Eurovision Song Contest, livstidsstraff och Feministisk initiativ. En blandning precis i min smak. 🙂 Lyssna här om du vill, (ca 34 minuter in i klippet börjar det). 🙂
(Jag som är intresserad av röster, inser dock att det var värst vad jag var uppskruvad i min röst den här gången... Intressant... Ber om ursäkt för det)

Partibunden är jag inte längre, det har jag inte varit sedan tidigt 1980-tal och det trivs jag bra med.

I morgon ska jag iväg med bästa LUS:arna (Litterära Ukulelesällskapet - fast numer hinner vi varken läsa eller spela, verkar det) och dricka brunn (där kyler vi vinet, nämligen). Då brukar det bli diskussioner också. De bästa - och hetsigaste - hade jag med kamraten Kristina. Inget är sig likt efter att hon lämnade jordelivet.  Första året utan henne kom en av vännerna och satte sig mitt emot mig: "Okej, vad vill du diskutera, jag ställer upp". Det kan man kalla vänskap.

Återstår att se vad vi kommer att tampas om den här gången. Men tycka kommer vi säkert att göra. Rätt? Knappast. Fritt? Helt säkert.