Nr 136

Någonstans mitt i sommaridyllen letar den sig fram; tanken på jobbet. Ett litet svid som påminner om deadlines, utskick som ska fixas, texter som ska skrivas... Att man inte kan koppla av helt och hållet, tänker jag först.

Men så tänker jag en gång till och kommer fram till att det här kanske ändå är väldigt sunt och logiskt. Efter veckor av vila börjar hjärnan längta efter något att bita i. På riktigt. Inte bara vilka tärningar jag ska slå eller vad vi ska grilla till middag.

Sedan tror jag faktiskt att det är rutinerna jag saknar, också. Det finns en charm, en trygghet och också en vila i dem. Regelbundna tider för arbete, sömn, mat och träning.

Jag är lyckligt lottad som både har ett roligt och utmanande jobb på SLU och den omväxlande verksamheten i det egna företaget att se fram emot. Det är faktiskt ingenting att känna sig stressad över, bara taggad.

Ett par veckor till så är den tiden här, det blir bra. Svidet i magen lägger sig igen, nu när jag kunnat sätta ord på tankarna. Det är inte ångest över att börja jobba igen, utan en fysisk förberedelse. Hjärnan börjar längta och förbereder sig.

Under tiden tar jag mig ett morgondopp.