Så var slutdokumentet från Nordiskt Forum Malmö 2014 i hamn och överlämnat till jämställdhetsministrarna i de nordiska länderna inklusive Färöarna och Grönland. Sveriges jämställdhetsminister Maria Arnholm står längst till höger på bilden ovan. Slutdokumentet sammanfattar diskussionerna som har förts de här fyra dagarna och ställer krav till regeringarna hur vi måste jobba vidare.

Lika lön för lika arbete, att rättsväsendet och sjukvården möter kvinnor med erfarenheter av oönskade sexuella handlingar, övergrepp och våld med allvar och med respekt för individens integritet och rättssäkerhet och att de nordiska regeringarna ratificerar Europarådets konvention om förebyggande och bekämpande av våld mot kvinnor och våld i nära relationer, är tre av punkterna som är värda att särskilt lyftas fram. Läs hela slutdokumentet här.

"Fortsätt kämpa!" uppmanade Executive Director för UN Women, Phumzile Mlambo-Ngcuka från Zambia.
"Ni är så nära jämställdhet här i Norden och det ni gör betyder så mycket för hela världen."

Och visst har vi kommit långt, men jämställda är vi inte och det går inte att ta för givet att det vi har idag, finns kvar för evigt. De vindar som blåser i Europa är kalla och extremhögern är ett allvarligt hot mot kvinnors och mäns jämställdet. Något som inte tillräckligt ofta lyfts fram i nyhetsrapporteringen.

Det finns en tjej som gör mitt engagemang extra viktigt och när konferensen var över packade jag mig genast in i bilen och körde de dryga 40 milen hem till henne. Det är klart att jag vill att hon ska få samma lön som en man med samma jobb och utbildning, den dagen hon börjar jobba, och att hon inte ska behöva tänka vård eller ingenjör ur ett lönetekniskt perspektiv. Det är klart att jag vill att hon ska kunna känna sig bekväm med sig och sin kropp och inte ständigt känna sig utsatt för att varor marknadsförs i reklamkampanjer med hjälp av kvinnors kroppar. Det är klart att jag vill att hon ska kunna bilda familj med en människa hon älskar, oavsett vilket kön hen har.

Det blev - förstås - ett dopp i sjön direkt och sedan boade vi in oss ordentligt. Inte helt olikt aporna, faktiskt.

Så nu när det är sängdags har jag fått pillat loss femton små hårt flätade flätor ur mitt hår. Rena turen att hon tröttnade innan allt var färdigflätat... 🙂

Det är gott att vara hemma.
Nu är både slutdokumentet och jag i hamn.