Jag vet att jag har varit inne på det här förut, men jag kan bara inte få in det i min skalle: vad är grejen med fotboll?

Det handlar om en boll, som man sparkar till varandra. Det lag som lyckas sparka in den bollen flest gånger i målet vinner.

Det här är en aktivitet som vuxna män kan slåss för, till och med döda. För en bolls skull.
Det här är en aktivitet som är så otroligt viktig, att ett lag kan betala ett annat lag 180 miljoner kronor för att en spelare ska spela med dem i stället.

180 miljoner kronor är otroligt mycket pengar. Regeringen avsatte i 2014 års budget 23,3 miljoner kronor till stöd för ideella kvinnojourer, som tar emot kvinnor som är utsatta för våld. Bara som en liten jämförelse.
Berit Ås, som jag skrivit om många gånger, sa till mig en gång att om alla pojkar fick vara med och spela fotboll skulle vi inte ha några krig. Men alla kan inte vara med, om man ska vinna. Och det är alldeles för stort fokus på att vinna.

När jag tänker på utgångsläget: en boll. Så tänker jag att det här måste väl handla om en lek? Något man gör för att det är kul? Ungefär som när man ser vem som kan hoppa längst i en sandgrop eller simmar fortast i en bassäng. Det kan väl inte rimligen jämföras med hur man ska bygga ett bostadsområde, hur maten ska  hanteras för att vi inte ska bli sjuka när vi äter den eller hur vi ska producera mat på ett sätt som gör att vi kan leva så länge som möjligt på den här planeten?

En boll. Det måste ju handla om en lek.

Idag var det ju dags för klassfotbollen och jag har ägnat sju timmar - varav drygt tre i regn - på en fotbollsplan. En match. Vänta en timma. En match. Vänta två timmar. En match. Vänta 45 minuter. En match.  En del barn och föräldrar fick vänta tre timmar för en match på 15 minuter. Jag tycker bara vi förlorar proportionerna.

Huvudsyftet med Klassfotbollen är - enligt informationen - att...
...skapa större kamratskap, gemenskap och förståelse
mellan alla i klassen och mellan de olika skolorna.
...visa att man kan åstadkomma något bra i en grupp
när alla strävar mot ett och samma mål.
...visa att alla har en funktion i en grupp.
...motverka mobbing, rasism, droger och det ökade våldet.

Bra syften, och självklart, barnen hade kul. Efter tre matcher kunde vi se hur självkänslan växte och sammanhållningen ökade. Bland dem som var med och det var ju inte alla i klassen. Jag har verkligen ingen aning om ifall våra tioåringar verkligen kände gemenskap med de olika skolorna. Vi hade liksom fullt upp med att ta oss till rätt plan, se till att barnen var lagom mätta, be sekretariatet stänga av musiken som skränade ut i högtalarna, så att barnen kunde höra att vi hejade på dem.

Jag  tycker det är oerhört konstigt att det är så självklart att det är fotboll man ska spela tillsammans för att uppnå gemenskap och motverka mobbing etc. En sport där kulturen är sådan att man betalar mångmiljoner för att få bästa spelaren, där vuxna män slår ner varandra om de inte hejar på samma lag. Jag vet att det inte är så överallt, att det kanske inte är de som älskar fotboll som slåss. Men det är en kultur som är oerhört stark, som det står mycket om i tidningarna och som blir en norm.

Jag har lite svårt för en del normer.

Min erfarenhet är att barn gillar att vi gör saker tillsammans. Jag tror det finns många riktigt bra sätt att göra det på, utan att behöva utesluta den som inte har råd att betala 150 kronor/barn i anmälningsavgift, fixa fotbollsskor, inte klarar av att vara i så stora sammanhang, inte helt enkelt är road av att sparka boll.

För de barn som inte kan vara med, kan Klassfotbollen vara det som exkluderar barnet från gemenskapen.

Det finns många sätt att skapa gemenskap som inte behöver kosta pengar. Det finns många sätt att skapa gemenskap utan att några behöver känna sig som förlorare och misslyckade, när laget inte tog sig sådär långt som man hade hoppats på. Är man tio år får man inte ens en medalj längre, bara för att man var med. Nej, det behöver man bli som sämst fyra för att få.

Dessutom är jag övertygad om att det huvudsakliga syftet med Klassfotbollen inte stod med i den där uppräkningen. Nämligen att få in pengar till den arrangerande fotbollsklubben.

Det kanske är dags att vi vågar tänka om?