I vanliga fall går jag på i hundra knyck rätt in i semesterkaklet. Direkt efter skolavslutningen brukar vi åka iväg en eller ett par veckor, gärna till Grekland.

I år ser det annorlunda ut. Jo, det har varit mycket, framför allt med tioåringens skola och fritidsaktiviteter. Men eftersom vi inte ska iväg på ledighet precis nu, så finns det fortfarande tid att städa upp lite i jobbhögarna, för att förhoppningsvis lämna kontoret i lite bättre skick än vanligt. Och eftersom jag ändå har fyra måndagar kvar som president i Skara-Borgen Rotaryklubb, så är det ju lika bra att jobba på några veckor till.

Det är nog första gången jag inte blir stressad över att inte ha sommaren planerad. Och att så här på väg in i andra veckan i juni, inte ens ha bestämt när jag ska ha semester - det har aldrig hänt förut.

Jag vet också att sommaren kommer att se annorlunda ut, eftersom jag startar ett nytt projekt i mitt företag. Ett projekt som jag känner mig stolt och glad över att få göra, ett skrivprojekt lite lagom utanför min bekvämlighetszon.

Den bloggutmaning som jag deltar i och som jag efter idag bara har två inlägg kvar till målet, har varit ett bra träningsupplägg inför det som komma ska. För det är med skrivandet som med motion, ju mer jag skriver desto lättare går det.

Och ska det bli riktigt bra, så ska jag förresten kombinera projektet med en hel del motion också, inser jag efter dagens uppstartsmöte med uppdragsgivaren. Hon är en synnerligen duktig kock! 🙂