Det är något nästan magiskt vackert över samtal. När ämne hakar i ämne, ord associerar till nya ord, minnen byter ägare och berättelser inspirerar till nya berättelser. Ett sådant dygn har jag haft tillsammans med två mycket goda väninnor. Av våra 24 timmar sov vi i åtta, men resten pratade vi. Medan vi körde till vår vistelseort, medan vi handlade, packade upp, dukade, lagade maten, åt, drack och bäddade våra sängar, vaknade, åt frukost, tog promenad, lagade lunch och packade bilen.

Det härliga är att när vi skildes åt kände jag mig färdigpratad. När vi satt i bilen hem, så var flödet av ord inte längre lika pockande och intensivt. Vi hade fått prata till punkt, alla tre. Vi är nämligen mycket rättvisa och fördelar tiden mellan oss, för att alla ska få sagt det hon har på hjärtat. Nu tog tystnaden över mer och mer, en vacker stilla tystnad där alla ord kunde få vila.

Det var länge sedan jag var färdigpratad, men det ger absolut mersmak.