Tänk om jag ägde tiden helt och hållet. Vad skulle jag göra med den då?

En värdefull stund för skrivande på det nya kontoret hemmavid ger mersmak. Här, i det här rummet och i det här flödet, vill jag vara mycket mer. Gå upp tidigt, tidigt, ta en promenad, plugga in vattenkokaren, fylla på pulverkaffet och sedan sitta ostört och skriva tills hungern gör sig påmind. Snabb lunch, sedan skriva igen. Och fortsätta på det viset tills orden tar slut och mörkret har fallit utanför.

För just nu har jag så många ord i huvudet att det nästan dånar innanför pannbenet. Så många ord som vill ut, hitta bra formuleringar och fånga stämningar. Det där sammanhängande skrivandet är inte helt lätt att få till i en vardag med deltidsjobb och skjuts till skolan. En viss uppvärmningsfas behövs alltid för min del, ungefär som att värma upp musklerna på gåbandet före ett fyspass.

Men handen på hjärtat, det är lite fegt att skylla på att tiden inte är min. Jag har ju 24 timmar om dygnet som alla andra. Och även om inte det ultimata går att få till så ofta, så finns det ju väldigt många bra "nästan-lösningar". Ett par fyratimmarspass, ibland kanske till och med två om dagen - om jag bara skippar alla de där andra sakerna som prompt måste göras. Vika tvätt, plocka, lägga några ord i Wordfeud, ta en Quizkamp när jag ändå är igång, och vad har hänt på Facebook då? Se ett program på TV som jag ändå bara somnar till... Listan kan göras bra lång.

Den största boven är förmodligen inte min brist på tid utan - latmasken! Jag har misstänkt länge att den faktiskt finns och så nu idag, alldeles här utanför mitt nya kontor låg den och ringlade sig! Titta, den håller på att slå knut på sig själv av lycka över alla skrivpass den lyckats förstöra för mig.

Men nu du, din lilla lymmel, in på kontoret kommer du inte, det ska du ha klart för dig. Ner i myllan med dig i stället. Jag ska minsann ta kommandot över såväl dig som den där tickande klockan på väggen. Håll ut orden - nu ska ni befrias!

(fast först måste jag åka och handla, hämta Violen på skolan och följa med henne till stallet...)

Latmasken

    39 av 100