Någonstans förlorade jag lugnet i att läsa böcker. Bland annat för att jag tyckte jag borde ägna tiden åt att skriva själv i stället.

Jag brukade vara en riktig bokmal. Men det var tyvärr flera år sedan. Jag satte igång att skriva en egen roman, hade några riktigt bra skrivperioder. Men sedan kom vardagen emellan och jag hade svårt att se hur jag rimligen skulle kunna prioritera mitt skrivande. Det i sin tur förde med sig att de gånger jag satte mig ner för att läsa, så pickade det lilla nitiska jaget mig på axeln: "Jaså, här sitter du och tar det lugnt och läser. En bok som någon annan skrivit. Jag trodde du skulle skriva en egen? Nu hade ju varit en bra tidpunkt att sätta dig med den..."

Och så blev den där underbara lässtunden förknippad med dåligt samvete och stress. Så jag slutade att läsa helt. Jag gick ur läsecirkeln jag var med i. Jag slutade till och med att lyssna på böcker.

Det är med stor saknad som jag ser tillbaka på mitt liv då jag alltid hade en bok i väskan och stal mig till en stund här och en där. Idag har jag svårt att fokusera. Då är det lättare att ta upp mobilen och slänga iväg några drag i Wordfeud eller Quizkampen istället...

Men nu, nu när jag har fått fönstren tvättade och åkt flera lass till tippen, så tror jag att det håller på att vända. Jag greppade en bok i går och har redan läst över 80 sidor. Jag behöver böckerna, orden och meningarna för att inspireras att börja skriva igen, tänker jag.

Och sedan tänker jag ett varv till. Jag har bloggat i 41 dagar i sträck. Jag har ju börjat skriva igen. Det är så det är! Skrivandet har lossnat korken för inspirationen och därför längtar jag efter att läsa igen.

Jag kanske aldrig skriver någon bok. Eller också gör jag det. Men just nu ska jag njuta och vara nöjd med att jag skriver och inte fundera så mycket över i vilken form det blir.

Detta är inlägg 41 av 100.
Varje dag i hundra dagar ska ett blogginlägg publiceras.
Initiativet kommer från Fredrik Wass som driver Bisonblogg och här kan du läsa mer om tankarna bakom just Blogg100 2017.