Dag 127

Idag fick jag frågan: vilka nackdelar ser du med att bo som du gör? Hur jag än tänkte, kunde jag inte komma på en enda.
Jag är uppvuxen i en mellanstor stad, har flyttat runt till 25 olika adresser och har mestadels bott i lägenheter. Så egentligen var det nog ganska otippat att det är här på landet med en mil till närmaste mataffär och två mil till jobbet, som jag skulle känna mig mest hemma.

Största delen av livet har jag brottats med mörkrädsla. Ända tills jag kom hit. Här har jag visserligen kunnat känna en fläkt av den när jag gått de 200 metrarna hem i mörka natten efter en trevlig kväll hos grannarna och glömt ficklampan hemma. Men inget mot hur jag hade det i stan, där jag blev misstänksam mot varje människa som var ute och gick i mörkret och inte kunde pusta ut förrän jag var trygg bakom låst dörr i lägenheten.

Violen och jag har ju sovit utomhus i någon vecka. Nu är det hennes pappavecka och jag var lite tveksam till om jag skulle sova ute själv. Tanken på att sova ute själv kändes lite otrygg, vilket ju är tämligen ologiskt, för visserligen är Violen snart jämnlång med mig och ganska stark, men det är ju knappast så att hon skulle kunna försvara mig, eller? Och från vad, kan man undra?

Så jag fortsatte att sova ute. Det gick väldigt bra, i alla fall efter att jag hade lyckats få ut en fladdermus som förirrat sig in till min sida av myggnätsdraperiet och något senare övertalat katten om att det var trevligare - åtminstone för mig - om han åt sin nattamat nere på gräsmattan i stället för bredvid min säng (han smaskar så..). Sedan var det lugnt och fint.

Vaknade en kvart innan väckarklockan skulle ringa av att grävmaskinerna, som förbereder för kommunalt vatten och avlopp, dånade inne i skogen. Gick upp och tog mig min dusch och morgonyoghurt, för att sedan åka till jobbet. Om jag bara kunde hitta husnyckeln...

Insåg att reservnyckeln låg kvar på gömstället ute, så den kunde jag ju ta i stället. Går ut och stänger dörren och - voilà! - där i låset hängde min nyckel! Piffigt att både ha husnyckeln i låset och extranyckeln utomhus.  Med det upplägget spelar det ju faktiskt ingen roll om jag sover ute eller inne, av säkerhetsskäl i alla fall. 🙂

I natt blir det ändå inomhus - för omväxlings skull. Det känns nästan lite spännande. Och nycklarna har jag också tagit in. För omväxlings skull. Genom myggnätsfönstret hör jag ändå storlommen. Det hade jag inte gjort i stan. Inte den skällande räven, heller.

Men en nackdel med att bo där jag gör, har jag kommit på: jag flyttar ju inte. Och eftersom jag aldrig flyttar, så blir det inte heller samma kontinuerliga rensning av ägodelar som förr i samband med varje flytt. För även om jag rensar lite här och där, så verkar det inte vara i samma takt som det kommer till nya pryttlar.

Fast det är ju inte riktigt skäl nog att flytta. Det är det inte.