Dag 118

En bilresa ger mig möjligheten att lyssna ikapp på rekommenderade podar. Det blir bland annat Anna Sparres intervju med Mia Lundin som berättar om sambandet mellan hormoner, stress och klimakteriet. Jag behöver nog lyssna några gånger till för att hänga med i svängarna, men en sak fastnade.
Mia Lundin menade på att kvinnor egentligen inte är skapta för stress. Evolutionen jobbar långsamt och vi har fortfarande system i våra kroppar som inte är byggda för att vi ska tjugo bollar i luften samtidigt. Och framför allt är inte det sätt vi bor på förenligt med att vi kvinnor numer är mer stressade. För när vi är stressade behöver vi prata mycket för att komma i balans. Medan mannen å andra sidan har ett behov av att "gå in i grottan" och ladda testosteronet.

Då blir det krock. Så vi skulle egentligen behöva bo mer i kollektiv, eller i alla fall ha närmare till våra väninnor så att vi kan få prata, bolla och avreagera oss, få tillbaka balansen och fortsätta med våra uppgifter.

Efter manussläppet i fredags var jag rejält urlakad och det handlar naturligtvis om att en anspänning hade släppt. Men jag hade gjort helt rätt, rent instinktivt, och bokat in tre olika sorters träffar med olika kvinnor: en nätverksträff, en gå promenad, bada och skåla i skumpa-träff och så slutligen gårdagens träff med gymnasieväninnorna som har känt mig och mina drömmar så länge. Vi kunde tillsammans sitta och fundera över hur våra liv ser ut om fem år - en lagom tidsrymd att "visionera" och planera kring, tycker jag.

Nu är jag tillbaka i hemmets lugna vrå. Violen och jag har bäddat ner oss ute på altanen för sommarens första utesovning - i år med riktiga sängar i stället för luftmadrasser. Så blir det när man har en mamma som är 50+. Här kan vi ligga och småprata och då ska jag, som alltid, göra mitt bästa för att få henne att förstå hur viktigt det är att ha många vänner med sig i livet.

Det kan ju mycket väl hända att hon får ett liv med tjugo och fler bollar i luften, och då ska hon verkligen se till att boka in många luncher och kvällar med väninnor, så att de får prata sig i balans igen. Det är livsvisdom, det!