Där vi bor har vi en mil till närmaste livsmedelsbutik och den enda bussen in till stan går strax efter sju på morgonen och den enda turen hem är vid halv fyra på eftermiddagen. Mitt i det gamla länet Skaraborg.
Glesbygd på sitt sätt och väldigt centralt på andra sätt. Men att så mycket service försvinner på landsbygden krånglar naturligtvis till en del - eller det kräver i alla fall en helt annan sorts planering. Ta det här med den kollektiva trafiken till exempel.

Men det finns något piffigt med landsbygden - vi har nämligen också närtrafik, eller anropsstyrd trafik, som det också heter. Det innebär att man kan boka en resa minst en timma i förväg och få taxi som kör en mellan busshållplatser till samma taxa som vanlig buss. Idag var det behov av sådan.

Jag vet inte, men jag har en känsla av att Västtrafiks växel fortfarande är utlokaliserad till Moldavien. Jag har i alla fall kommit fram till trevliga växeltelefonister som pratar knappt acceptabel svenska, men framför allt har noll koll på geografi och problemlösning. Så även idag.

Jag ringde upp och bad att få veta om det gick att beställa anropsstyrd trafik mellan Varnhems busshållsplats och "min" hållplats. Efter mycket om och men, svarade kvinnan att sista bussen gick 14.45. Vilket hon hade helt rätt i, förutom att den bussen inte hade tagit mig ända hem och att det faktiskt inte var busslinjetabellen jag frågat efter, utan anropsstyrd trafik. Efter några försök till - med ständigt samma svar: "Sista bussen gick 14.45" -  gav jag upp och sa att jag skulle ringa Kundtjänst i stället. Det tyckte hon var en bra idé.

Jag scannade av Västtrafiks hemsida en gång till för att se om jag kunde hitta information på egen hand, men misslyckades. Ringde Kundtjänst och var så där laddad till tänderna, som jag gärna blir när serviceinstanser helt verkar ha tappat bort den första delen av sin identitet och bara blivit en instans. En ung man svarade på västsvensk dialekt och jag berättade mitt ärende: "Går det överhuvudtaget att åka anropsstyrd trafik från Varnhem och till en annan hållplats på vischan?"

-Vart vill du åka, då? undrar mannen.
Nu ska han få, tänker jag.
- Eggby, säger jag och tänker att det finns väl ingen göteborgare som känner till det!
- Okej, då ska vi se.
- Ööö... du reagerade inte och frågar var det ligger?
- Nej, Eggby känner jag till väl. Jag kommer från Skärv!

Skärv ligger alldeles intill Eggby. Båda två är små, jag menar små samhällen en mil från Skara. Hur stor var sannolikheten för att jag skulle få prata med just honom?!

Hursomhelst, jag fick svar. Det går att boka en resa mellan dessa minimala metropoler. Det innebär att Violen och hennes kompis kan hänga efter skolan hos varandra och ändå ta sig hem utan att behöva cykla en mil (på en väg där bilister och motorcyklister älskar att testa kurvornas dosering) eller förlita sig på att föräldrarna kan skjutsa. Jippiee!

Jag har förståelse för att vi behöver se över vad som kostar pengar. Men jag kan verkligen inte köpa att det görs på bekostnad av vare sig det mänskliga mötet eller arbetstillfällen. Självklart kan jag inte ha turen att träffa på en telefonist som bor nästgårds varje gång jag ringer, men oj vad det underlättar att resonera med någon som kan mer än bara det som står på ett manus.

Detta är inlägg 67 av 100.
Varje dag i hundra dagar ska ett blogginlägg publiceras.
Initiativet kommer från Fredrik Wass som driver Bisonblogg och här kan du läsa mer om tankarna bakom just Blogg100 2017.