Kvällens biobesök lämnar spår

Dag 10
"Eftersom de flesta kvinnor utsätts för våld i hemmet och de flesta männen utsätts för våld på krogen, så borde männen stanna hemma och kvinnorna gå på krogen." Sade kloka före detta fängelsedirektören Ann-Britt Grünewald.

Har du någonsin läst eller hört en varning till männen, att nu gör de bäst i att hålla sig hemma, för att det är mycket oroligheter och oprovocerat våld på stan? År 2016 är det fortfarande så för kvinnor: Det är farligt där ute, håll er gärna hemma, jogga inte i motionsspåren, gå inte ensam på stan när det är mörkt, gå inte ut och dansa ensam, ta taxi - inte tunnelbanan.

Vår tillgång till det offentliga rummet begränsas. När ska vi börja förmana de unga männen lika mycket som vi förmanar de unga kvinnorna att akta sig. Om grabbsen höll sig hemma skulle staden bli en betydligt tryggare plats.

I kväll gick jag på bio och såg en av de absolut bästa filmerna jag någonsin sett: Mandarinodlaren, en georgisk-estnisk film och hade det inte varit för att jag betalat medlemskap i filmklubben och dessutom hade barnfri vecka, så hade jag tyvärr aldrig gått och sett den.

Utan att avslöja någonting om handlingen (för jag tycker absolut att du ska se den), så tar den upp männens våld och det meningslösa krigandet. Det gör mig fullständigt skogstokig att tänka på alla unga män och kvinnor som dör i meningslösa krig. (Det är otroligt ont om meningsfulla krig.)

Tänk så många liv vi skulle spara om de som startar krigen också var de som möttes på slagfältet. Tänk vad de skulle akta sig för att starta sina krig, om det faktiskt var de själva som riskerade att dö! Det verkar ju vara ganska många som kan tänka sig att ställa upp som ledare, så det borde inte vara så svårt att rekrytera en ny.

Jag är innerligt trött på filmer som glorifierar kriget. Mandarinodlaren var inte en av dem. Den handlar om civilkurage. Om vi kunde få våra unga män att förstå vad civilkurage är, då skulle också de unga kvinnorna kunna njuta av att vandra på stadens gator oavsett tid på dygnet.

Det är något med det där hundra. Greppbart, men ändå tillräckligt mycket för att vara en utmaning. Hundra blogginlägg hundra dagar i rad. Återigen hakar jag på utmaningen som Fredrik Wass drar igång, i år för femte gången. #Blogg100