Skulle jag behöva bromsa just nu, för att ett barn sprang ut i vägen eller så, så skulle han inte ha en chans. En kille på en typ motocrosscykel ligger tätt bakom min bil. Det är 50 och jag ligger några kilometer över hastighetsgränsen.
I en backe och kurva kör han om och drar iväg i säkert närmare 70 kilometer i timmen. Cykeln har ingen nummerplåt. Jag lägger mig på tutan för att på något sätt vråla: ÄR DU INTE KLOK?!?!?!

Han vänder sig om gång på gång och jag förstår strax att han hör ihop med den bil som nu ligger i häcken på mig. Jag kommer ut på 70-sträckan och Volvon bakom mig ligger nästan lika tätt inpå mig som cykeln gjorde tidigare.
Inne i samhället blir det 50 igen. I korsningen står motocrossföraren och väntar och flinar mot mig. De håller sig tätt inpå mig hela vägen hem på ny 70 väg och när jag svänger av upp på min uppfart, så gasar de på i långt över 70.

Den klarblå Volvon är en A-traktor, eller EPA som vi säger. De får köra i 30...

Jag tänker, någonstans finns det föräldrar. Både till killen med typ motocrosscykel utan nummerplåt och till kompisen som äger en hårdtrimmad klarblå Volvo A-traktor.

Och jag tänker, att det finns de som tycker att vi borde tillåta högre hastigheter för A-traktorer. Jösses... Enligt vad jag kan läsa mig till om A-traktorer får de dessutom inte ha några baksäten. Det har flera av dem jag ser ute på gatorna, så även den som kör om mig.

Att de som är i rätt ålder gör allt de kan för att fixa till såväl bekvämlighet som hastighet, har jag inte så mycket att säga om. De har inte förstånd till mer och därmed inte tillräckligt med förstånd för att vara ute i trafiken. Men att de har föräldrar som tillåter det...?

Vi föräldrar behöver bli bättre på att sätta gränser, bli obekväma och inte så poppis bland våra barn, tror jag, och tänker  på föräldramöten med föräldrar som uppgivet undrar vad de ska göra när barnen sitter vid dataskärmarna. Vad sägs om att dra ur sladden, låsa in datorn, eller stänga av nätverket?

Vad sägs om att cruisa runt lite själva och kolla in när A-traktorerna drar runt med kompisarna sittande med rumporna utanför det öppna bilfönstret. Det händer hela tiden här i Skara. Och även om det är en fantastisk liten stad, så tror jag inte den är så unik i det här fallet. Tyvärr.

Nästa gång ska jag hålla mig framme och anteckna bilnumret, tror jag, och fota motocrossen utan skylt. Kanske lägga ut det på Facebook... Undrar om jag faktiskt inte ska bli en sån där riktig käring som lägger sig i och lägger sig på tutan i tid och otid. Jo, det tror jag minsann, jag ska bli. Huka er - nu laddar käringen om!

Detta är inlägg 81 av 100.
Varje dag i hundra dagar ska ett blogginlägg publiceras.
Initiativet kommer från Fredrik Wass som driver Bisonblogg och här kan du läsa mer om tankarna bakom just Blogg100 2017.