Rösten i natten är trygg och empatisk. Väl värd att stå i kö i 20 minuter till. Den som ringer upp mig på morgonen har samma profession, men agerar mer som dörrvakt på storstadens populäraste innehak. Det handlar om kommunikation och hur vi väljer att bemöta varandra.
Läs Mer…
Alltså systrar… Inte en enda biologisk har jag, men ändå famnen full och mer därtill. Om ni visste hur tacksam jag är över att ha er i mitt liv.
Läs Mer…
Musiken går rakt in i mig, genom porerna. Den vår- och fredagströtta kroppen går från hösäck till rakryggad för att snart inte kunna sitta still i salongsstolen. Inget går upp mot livemusik.
Läs Mer…
Idag för 41 år sedan vaknade jag och funderade över vad som hände i går egentligen. Jag hade överrumplats av mina nya kamrater. Under tjo och tjim hängde de på mig hans halsband. HANS. Och så var vi ihop.
Läs Mer…
Det är det första vi lär oss. Att andas. In… ut… In… ut. Ändå är det så lätt att glömma bort. I år ska jag bli bättre på att komma ihåg.
Läs Mer…
Ibland – inte ofta, men ibland – får jag frågan varför jag fortfarande tjatar om jämställdhet. Därför.
Läs Mer…
Klassens dag. Hade vi ens det när jag gick i skolan? Idag var det i alla fall en sådan hemma hos oss.
Läs Mer…
På en gräsmatta sitter familjer, ofta tre generationer, och pratar om de globala miljömålen. Bara en sån sak…
Läs Mer…
Skulle jag behöva bromsa just nu, för att ett barn sprang ut i vägen eller så, så skulle han inte ha en chans. En kille på en typ motocrosscykel ligger tätt bakom min bil. Det är 50 och jag ligger några kilometer över hastighetsgränsen.
Läs Mer…
Jag gör en tidsresa mitt bland alla människor i skolans gymnastiksal. Det jag ser är inte detsamma som det de ser.
Läs Mer…