Månadsarkiv april 2016

Inte en chans att komma ihåg

Dag 39 “Det var något jag skulle berätta för dig, men jag kommer sjutton inte på vad det var.” Jag misstänker att jag inte är den enda som har dåligt närminne. Däremot kommer jag ihåg min första sambos (1981-84) personnummer som ett rinnande vatten och till och med hans föräldrars telefonnummer, som de bara hade de första två veckorna vi var tillsammans. Samt alla mina barndomskamraters telefonnummer, 186 80, 723 01, 174 45… Men dotterns mobilnummer – det är lögn i… Jag tror jag vet varför. Hjärnan får helt enkelt ingen chans att nöta in kunskapen. Förut tryckte man det
Läs Mer…

Lurendrejare och girigbukar kan sätta sig själva på en ö istället

Dag 38 Det är få saker som gör mig så heligt förbannad som lurendrejare. Folk som utnyttjar andras godtrogenhet för sin egen vinnings skull. Tvi vale! Gissa om det är högsäsong för min ilska nu när affären om Panamadokumenten är på tapeten. Mycket vill ha mer, så är det ju. Det är ju inte precis de lågavlönade som är rädda om de få slantar de tjänat och vill se till att staten inte kan lägga vantarna på dem. Men alltså, om man har en högt upphöjd post i näringsliv eller myndighet, fotbollslag eller vad som helst, om man har en
Läs Mer…

Helt oförutsägbar kväll, faktiskt

Dag 37 Det här är en sådan där bra dag, när jag redan vid tvåtiden vet vad jag ska blogga om. Hämtar Violen och talar om att jag ska blogga tidigt idag, så att jag kommer tidigt i säng, för en gångs skull. Nu sitter jag i bastun och bloggar och det kan jag säga, att det var inte vad jag hade planerat. Men så kan det bli när man har med tolvåriga violer att göra. Efter maten ville hon nämligen mäta sig. Hon växer så det knakar och är på jakt efter varje centimeter för att komma ikapp mig.
Läs Mer…

Tanketrassel reds ut med hjälp av orden

Dag 36 Om man tittar på hur hjärnan ser ut, så är det inte så konstigt att man tänker som man gör, brukar jag tänka. Det är ju rena labyrinten. Inte konstigt om tankarna trasslar in sig i varandra, som ostyriga garntrådar. Är jag stressad så är det ännu svårare att hålla i sär tankarna. De bråkar och stökar där inne i huvudet och är inte det minsta logiska. En av mina favorittänkare, Tomas Sjödin, har skrivit en bok som heter “Det händer när du vilar”. Den handlar, förstås, om värdet av att faktiskt vila, tillåta sig den där vilodagen
Läs Mer…

ELO och ratatouille i en salig röra

Dag 35 Dagens ledmotiv: When I Was a Boy med Jeff Lynne’s ELO. Inspirerad av serien Ally McBeal – om ni minns? – har jag ofta ett ledmotiv, beroende på humör. Idag är det hoppingivande. Earth, Wind & Fire ena dagen, ELO andra – jaja, en börjar väl bli gammal som så gärna återkommer till ungdomssounden… 😀 Nog om detta. Hörrni, tack för alla fina kommentarer, kramar och hjärtan som jag fick efter gårdagens blogginlägg. Det fanns en tid när jag inte berättade om jag mådde dåligt eller var ledsen, men med åren har jag blivit både klokare och modigare
Läs Mer…

Till slut släpper järnbandet, så att glädjen kan komma in

Dag 34 Söndag och jag vaknar halv sju. Suck. Jag skulle ju sova idag. På pin kiv och bara för att jag kan, ligger jag kvar till åtta. Ett järnband sitter runt huvudet och inte ens två muggar kaffe råder bot på det. Ljuset är obarmhärtigt, ögonen rinner och jag kisar mig fram. När det har varit mycket är kroppen bra på att säga ifrån: dags för återhämtning. Hade velat ha den här dagen bara i en soffa. Fast egentligen vet jag att det vill jag inte alls, för jag mår sällan bättre efter en soffpotatisdag. Tar i stället och
Läs Mer…

När det turkosa tog över

Dag 33 I förra blogginlägget skrev jag om en fullkomlig fredag. För mig innebär inte det att den var fri från missöden, utan snarare att dagen innehöll så många olika skiftande saken och att saker som inträffade kunde lösas på ett bra sätt. Det var en dag med kalas, det första kalaset som skulle hållas här hemma med nya familjekonstellationen. Det var fredag och med andra ord perfekt att kunna bjuda på tacos. Jag jobbar deltid och kunde därför i lugn och ro gå omkring här hemma på eftermiddagen och förbereda kalaset. Fräsa köttfärs, duka, hacka grönsaker och så vidare.
Läs Mer…

En fullkomlig fredag

Dag 32 Blogg100-utmaningen har ett förlåtande regelsystem, så det är helt okej att göra som jag gör idag: publicera tre inlägg på samma dag när man halkat efter. Fredag 1 april blev fullkomlig, på ett sätt som få dagar är. Jobbet: Jag bockade av tre energisugande arbetsuppgifter, som var energisugande just för att jag inte hade gjort dem tidigare. Det kändes väldigt skönt att få dem avklarade innan de hann utveckla sig till riktiga surdegar. Kalaset: Violens tolfte födelsedag firades så som både hon och jag gillar det, med huset fullt av familj och vänner från tolv till 84 år.
Läs Mer…

Tryggare kan ingen vara…

Dag 31 Jag nuddade ju vid ämnet igår, när jag skrev om betyg; den här driften att vilja skydda sitt barn från allt ont i världen. Det finns två stora nackdelar med att skaffa barn. Det ena är att barnet blir ett obarmhärtigt mått på hur fort tiden går. Det andra är att från den dagen man blir förälder, så när man en oro som inte alls fanns där förut. Eller fel, från det att stickan visade de där två strecken och visade att jag var gravid, så har oron funnits där. Är barnet friskt? Kommer jag att få behålla
Läs Mer…