Månadsarkiv mars 2016

Inte ens betygen är som de en gång var…

  Dag 30 Jag märker ju själv hur jag sitter där på helspänn. Fötterna har liksom lindat in sig i varandra medan jag uppmärksamt följer med på datorskärmen och undrar varför inte alla fälten i matrisen är ifyllda. Vi är på “utväxlingsamtal”, som Violen trodde det hette. Inte helt fel, egentligen, för vi utväxlar ju synpunkter om skolan. Och nu sitter jag där och funderar på när bubblan ska brista. Det är de där rackarns betygens fel. Violen har alltid gillat skolan, tyckt om att lära sig läsa, skriva och räkna. Men helt plötsligt räcker inte det för mig, för
Läs Mer…

Det handlar om perspektiv

Dag 29 Jag kör som en galning längs de krokiga vägarna. Måste hinna fram innan den är borta. Tänk om den faktiskt slutar i kyrkan. Eller i huset där pojkarna bor – regnbågshuset. Vilken bild det skulle bli! Jag älskar regnbågen och idag blev jag lite överraskad av den. Den var ovanligt stark och försvann inte bara bakom husen utan omfamnade dem, som om husen höll på att beamas upp i ett rymdskepp. Självklart hade jag inte tillräckligt bra kamera med mig, bara den som finns i mobilen, men med rätt ljus, rätt vinkel… Men regnbågen är ju som den
Läs Mer…

Om äpplen och påskabad

Dag 28 Äpplet faller inte långt från trädet, som bekant. Men mitt lilla äpple, hon Violen, hon är ändå något alldeles eget, hon. Jojo, jag älskar att bada, det gör jag. Det är något med att sänka sig ner och låta sig omslutas med friskt vatten. En nystart – om det så är på sommaren efter en svettig cykeltur eller en natts sömn eller en höstdoftande augustikväll efter en stressig arbetsvecka. Jag beskrev det en gång och en av mina vänner som är präst, sa att det var en väldigt bra beskrivning av dopet. Så här års börjar längtan efter
Läs Mer…

Thorvallserie en bra demonstration av härskartekniker

Dag 27 Eftersom jag inte har någon teve längre, utan kollar i datorn via framför allt SVT Play (en helt fantastisk tjänst, som bara den gör det värt att betala skatt), så har jag också slutat att titta på tevetablåerna i tidningen. Vissa program och serier har jag koll på ändå, framför allt på dem i TV4, eftersom de förser kvällstidningarna med nyhetsstoff hela tiden (vilket gör mig mindre intresserad av att se just de programmen). Hursomhelst, det här sammantaget gör att jag ibland ramlar över vissa guldkorn, som jag inte visste om. Och idag ramlade jag över “Det mest
Läs Mer…

Jag var med live – 32 mil bort

Dag 26 Under några minuter befinner jag mig mitt i ett härligt segerrus på en hockeyarena. Det är livesändning på Facebook och jag är med i realtid när Leksands IF just vunnit sin andra match av fyra möjliga mot Modo. Det är en fantastisk stämning och fast jag befinner mig 32 mil därifrån, så befinner jag mitt i hejarklacken. Teknikens under… Häromdagen var jag med back stage på Ellen de Generes show. Och så säger de att det är tråkigt att bo på landet…? Mitt i världen, mitt i allt som händer. Men med en enkel knapptryckning blir det åter
Läs Mer…

Med glimt i ögat

  Dag 25 Något som gör mig lycklig är att komma till en stad där man kostat på sig att göra en konstnärlig utsmyckning, som inte går ut på att göra staden pampigare, mäktigare eller provocerande – utan bara levererar något som ska få oss att må bättre. Och tänk vad bra vi kan må, när vi möter något som placerats där med glimt i ögat.       Det är något med det där hundra. Greppbart, men ändå tillräckligt mycket för att vara en utmaning. Hundra blogginlägg hundra dagar i rad. Återigen hakar jag på utmaningen som Fredrik Wass
Läs Mer…

Vi kan tycka vad vi vill, vi

Dag 24 Helger såsom påsk blir det extra tydligt för mig vilket bra land jag bor i. Jo, för här kan vi glatt tycka om såväl häxor som flyger till Blåkulla, samtidigt som kyrkan berättar om sitt budskap. På gymmet skojar vi högt om detta och förklarar vad Blåkulla är för våra vänner som nyss kommit från andra länder. De tittar på oss med en blandning av förskräckelse och förtjusning, medan vi pratar om vilken kvast som skulle väljas för färden till Blåkulla. Det måste ju ändå te sig ganska underligt att komma till Sverige och inse att den största
Läs Mer…

“Klackar ger höjd och pondus” – men lägg av!

Dag 23 Om du är kvinna och ska undervisa på universitetet är det bra att ha skor med klack, så att du får höjd och pondus. Bara så du vet. Det står i senaste numret av Universitetsläraren, fackföreningen SULF:s (Svenska Universitetslärarförbundets) tidning. Under rubriken Dressed for success ger forskaren och författaren Lars Holmberg tips om hur man ska klä sig för att nå framgång som lärare. Där kan man bland annat läsa just detta: “För mig är bra skor A och O. Är du kvinna kan du gott undervisa i skor med klack. Då får du både lite höjd och
Läs Mer…

Från glädje till sorg till hopp

                Dag 22 Som jag skrev häromdagen, så är jag en riktig hemmaråtta. Men en av de få gånger när jag inte bara pustar ut lyckligt över att vara hemma igen, det är när jag kommer hem från Dalarna. Visst är det lite underligt? Jag har ju aldrig bott där, men det är något med de där rötterna. Jag känner mig lite tom när jag lämnat, hur mycket jag än trivs här hemma i Västergötland. Resan hemåt idag gick via min mors rötter i Vika och sedan till St Skedvi, där det godaste
Läs Mer…

Minnen flätas ihop

Dag 21 Vi gör en resa, K och jag. På ett sätt skulle man kunna se det som en resa från vår hembygd till Leksand. Fast med fler dimensioner. Vi hittade vår gemensamma nämnare tack vare Facebook och något inlägg typ: – Ja, Leksand vann! – Hejar du också på Leksand? Hur kommer det sig? Det handlade förstås om hockey och den här dialogen inträffade för typ fem år sedan. Sedan dess träffas vi en dag i december och bakar tult, K, hennes syster och jag. Tult är det mjuka tunnbröd som bakas här i Leksand. De har receptet, jag
Läs Mer…