Jag har två frågor som jag återkommer till. Ibland för att vägleda någon annan med, men oftare för att hjälpa mig själv att hitta rätt.
Jag vet inte hur det är med dig, men ofta när jag går på kurs, så åker jag därifrån eld och lågor över vad jag har lärt mig. Sedan falnar den där elden sakta och jag faller tillbaka i gamla hjulspår.

Men i våras gick jag en utbildning i teamcoachning och där lärde jag mig de två frågorna som inte försvinner och som jag så ofta coachar mig själv med.

Hur skulle jag vilja att det var?
Vad kan jag göra för att det ska bli så?

Finessen med dem är att jag hittar rätt perspektiv. För upprinnelsen är ju ofta att jag befinner mig i en situation som jag inte känner mig nöjd med. Det kan vara en relation - inom familjen eller utanför - som trasslat till sig. Det kan vara ett mönster jag försökt komma ur, men inte lyckats med. Det kan vara något hos någon annan som jag retar mig på.

Men som bekant, är den enda man kan ändra på: sig själv. Så genom att fråga mig själv: hur skulle jag vilja att det var, kan jag göra min egen önskan tydlig för mig: I den bästa av världar skulle jag vilja ha det på det här sättet.
Vad kan jag göra för att det ska bli så? Just det - det är ingen annan som kan fixa till min verklighet. Det är jag som antingen måste ta itu med den tilltrasslade relationen - eller förhålla mig till att den andra personen har ett beteende som jag inte tycker om.

För min del har detta gjort att jag lättare kommer ur min frustrationsfas. Istället för att gå och fundera över hur jag ska ta upp frågan med den jag är irriterad på och få hen att ändra sitt beteende (vilket bara går om den andra vill ändra sig), kan jag ägna min energi åt att fundera över vad i personens beteende som gör mig irriterad och hur jag kan förhålla mig till det.

Ofta är det inte just den här personen som är "skurken", utan ett beteende som påminner om situationer jag har stött på tidigare i livet; kanske under uppväxten, i skolan eller i en tidigare kärleksrelation. Med den kunskapen är det lättare att gå vidare och tänka att nästa gång det här händer, så vet jag att det är gamla spöken som väcks. Det har egentligen ingenting med nuet att göra.

Två enkla frågor, men de har blivit mina bästa följeslagare.

12/100

#100dgr      Ett blogginlägg om dagen i 100 dagar. Det är vad den här utmaningen går ut på. Inget pris till dem som klarar sig ända i mål, men en morot för att skriva. 🙂