Vi ställer oss olika till regler…

Nr 133

IMG_5188[1]

 

 

 

 

 

 

 

 

Det är bäst att du inte säger var dasset ligger, eftersom det inte är tillåtet, säger maken nu på kvällskvisten.
VA?!?!?!

Jag baxnar! Skulle ett hederligt dass inte vara tillåtet? Lite orolig blir jag ju också. Jag menar, jag är faktiskt född på 1960-talet och vi 60-talister följer minsann lagar och regler. Om det är förbjudet, då kan jag ju inte använda det?

Och så slinker tankarna in på rättegången mot Julian Assange. Där – om han nu befinns vara skyldig – kan vi prata om någon som gör sina egna lagar och förordningar. Så är han också född 1971. En underlig parallell (men så fungerar min hjärna), men nog är det underligt hur olika vi människor kan vara. Jag oroar mig för ett förbjudet utedass. Han tycker inte att en våldtäkt är något att oja sig över.

Det goda här, är att rättsväsendet verkligen tar sexualbrotten på allvar och jag hoppas det smittar av sig på andra domare, advokater etc etc, så att de tar alla sexualbrott på samma allvar. Men hittills har jag mest blivit illamående och mörkrädd när jag läser om domstolar som friar pojkar som erkänt att de hade sex med en sextonårig flicka i ett rum på en fest. För att de inte förstod att hon inte ville.

Någon förälder borde tala om för dem att sex som sker på bådas villkor brukar ske utan att låsa dörren och heller inte att det är ett gäng grabbar och en flicka. Vilken verklighet lever domare, advokater och allt vad det heter i, när de säger att unga människor har sex på ett annat sätt idag, att man inte kan förutsätta att hon var emot det. Frågan de borde ställa sig är självklart: hur skulle en 16-årig flicka möjligen tycka att det är okej??? Vi pratar ju inte om en porrfilmsstjärna, här, med kamerateam och rekvisitapersonal. Även om jag tycker att det är en så deprimerande och sorligt arbete som inte borde finnas och ställer mig synnerligen tveksam till om någon gör det jobbet med frivillighet och självkänslan i behåll.

Vi måste verkligen bli bättre på att tala om för våra söner hur man ska uppföra sig. Det ska verkligen inte vara flickornas ansvar.

Hur jag nu kom in på det. Tillbaka till min dassromantik, annars blir jag så arg och upprörd att jag inte kan sova.  Nu har jag i alla fall surfat runt på nätet och hittar inget om att det skulle vara förbjudet. Kommuner som inte får dumpa latriner på tippen, det hittar jag. Men här har vi urinseparation minsann och ett torrdass som verkar följa regelverket.

Kronprinsessan Victoria och prins Daniel fick till och med ett utedass i bröllopspresent för fyra år sedan. Så förbjudet är det säkert inte. Där hade maken fel. Det måste noteras. 😉

Så skönt, då kan jag alltså helt lagligt gå ner och besöka dasset. I vilken utsträckning jag nu kommer att göra det, men det är känslan att veta att det är i funktion, som är det viktigaste.

Och så fint som det är, vete katten om jag inte får börja ta ut trängselavgift. 🙂

Kategorier: Okategoriserade.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

14 + nitton =