Vi och dom

Det där ”vi och dom”… så lätt att halka in på. Så lätt att känna osäkerhet och distans inför det som är lite mer okänt.
Det känns som att vi allt mer börjar prata i ”vi och dom”-termer.  Inte minst när vi pratar stad och landsbygd. Som om vi vore helt olika sorters människor, vi som bor där – fast vi egentligen är beroende av varandra och ”lika samma”, bara att vi bor på olika sätt.

Genom åren har jag bott på flera olika ställen; Uppsala, Stockholm, Malmö, Göteborg, Boston… Men jag har också bott i Trollhättan, Nyköping och Skara. Och sedan 18 år bor jag verkligen på landsbygden med en mil till närmaste affär. Och stortrivs.

Här lever jag i takt med mig själv. Det är lätt att bli sedd, lätt att lära känna folk – i alla fall om man engagerar sig i föreningslivet och det gör många här. Det är ett sätt att umgås, men också ett självklart sätt att bidra till att landsbygden ska leva.

Här har jag visserligen två mil till jobbet, men det tar inte mer än 20 minuter, vilket är betydligt snabbare än det tog mig att ta mig från lägenheten i Hägerstensåsen till jobbet i Täby, när jag bodde i Stockholm.

Visst kan det vara trist att höra att vi på landsbygden är dummare, har lägre utbildningsgrad och att anledningen till att vi bor där vi gör är för att vi liksom inte fått tummen ur. Lika trist som det är att höra att Stockholmare är dryga och inte fattar vad livet går ut på, utan bara springer på Stureplan. Generaliseringar kan ibland pigga upp en diskussion, men hör inte hemma i de seriösa debatterna.

Vi borde ha – och visa – stor respekt för varandra. Det är klart som korvspad att vi på landsbygden behövs. Vi producerar ju, typ, en del råvaror till maten. Som komikern Ronny Eriksson säger: ”Om man byggde en hög mur runt hela Stockholm och det inte fanns dörrar i den, undrar om det skulle bli mest klösmärken på ut- eller insidan.”

Och det är klart att de som bor i Stockholm och de andra stora städerna också behövs – eftersom det är de som köper de varor vi producerar på landsbygden. Vare sig det nu gäller mat eller energi.

Detsamma gäller självklart ”vi och dom” på alla möjliga andra områden. Och detsamma gäller, såvitt jag kan komma på, alltid – vi har ofta mer att vinna på att visa respekt och gärna en hel del nyfikenhet på ”dom” än att tycka att ”vi” är oss själva nock.

 

 


imageDetta är inlägg 10 av 100.

Varje dag i hundra dagar ska ett blogginlägg publiceras.
Initiativet kommer från Fredrik Wass som driver Bisonblogg och här kan du läsa mer om tankarna bakom just Blogg100 2017.

Kategorier: En bättre värld och Okategoriserade.

Kommentarer

    • Ärligt Talat

      Nu har jag läst ditt inlägg och visst gör vi det! 🙂 Fler röster behövs som påpekar det vi har gemensamt, istället för att fastna i rädsla och alienation.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

ett × fyra =