Vem är du? #Blogg100, 87 av 100

image

Det är lätt att tänka att man är som alla andra. Att vi liksom är lika.
Men det är vi ju inte. Vi har olika sorters barndom, bor på olika sätt, jobbar med olika saker, har ont på olika ställen – och olika mycket ont också, för den delen. Vi tycker om att göra olika saker, vi uppskattar olika saker och förmodligen blir vi lyckliga av olika saker också.

Idag blev det en fika på kondis för mig och dottern. Vi satt där och småpratade, skrapade en trisslott och åt en rågtrekant med ost. Vid bordet bredvid oss slår sig en man ner. Ensam. Han har köpt en coca-cola och ett brysselkex. Han tittar rätt framför sig med tom blick.

Genast går mina tankar igång. Vem är du? Varför är du är ensam? Bor du ensam eller är frun och shoppar? Har du en gammal mamma hemma att ta hand om och äntligen fick du lite lugn och ro? Fick du tjugo minuter över innan du skulle gå på fackföreningsmötet? Fikar du samma tid varje dag och beställer du alltid en coca cola och ett brysselkex?

När jag flyttade till Skara för 20 år sedan fick jag höra av Skaraborna, att här visste alla allt om alla. Det sades som om det var något negativt, något som var till stadens nackdel. Jag har aldrig upplevt det så. Jag har snarare känt en trygghet i att människor är intresserade och bryr sig om. Men den här mannen på konditoriet, jag är ganska övertygad om att det är många som inte har en aning om att han ens finns.

Det händer att min nyfikenh… förlåt, mitt intresse i människor leder till att jag faktiskt ställer några av de där frågorna. På ett fint sätt, genom att få igång ett samtal. Människors liv intresserar mig helt enkelt. Men den här gången gjorde jag det inte. Jag tror att jag helt enkelt var rädd för att få veta att det jag befarade var sant; att det här var en riktigt ensam man, som kanske inte ens skulle uppskatta att prata med oss.

Eller också skulle han blivit jätteglad och kunnat berätta om ett fascinerande liv till sjöss. Det får jag aldrig veta. Men en sak gav han mig, utan att veta om det: en påminnelse om att vi är olika. Det kan vara bra att tänka på det ibland…

 

Kategorier: Okategoriserade.

Kommentarer

  1. Igenkänning… Det är spännande att fundera på vem människor är och vart de är på väg och var de kommer ifrån… I stunden och i livet…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tjugo − tre =