Jag hade nästan skrivit färdigt vårtalet, när uppdragsgivaren ringer och talar om att det blir en rejäl megafon jag får tala i.

Hm... tror jag får ändra lite på talet. Vissa formuleringar mister sin subtilitet när de ska hojtas fram. 😉

Men det kanske är bra att ett vårtal framförs med kraft. Då blir det liksom ingen tvekan om budskapet.

Jag brukade vara en höstmänniska, men numer är jag nästan smärtsamt förälskad i våren. Ljuset och värmen - aagh, hur klarar vi oss över huvud taget utan det under dessa gråa kalla vintermånader?

idag slog sötbärsträden ut i full kraft, men ekarna står fortfarande kala i hagen. Fint att få följa lövsprickning efter lövsprickning. Snart är det skira borta, men just nu har vi fortfarande allt framför oss.

Sköna maj välkommen!