Undrar egentligen hur mycket tid vi lägger på att tänka på helgen. Den som varit och den som kommer. Det är liksom för den vi lever. Det innebär att fem sjundedelar, eller i bästa fall fyra sjundedelar (om vi tar med fredagen i helgtänkandet) av årets tid bara ska betas av. Som transportsträckor till de dagar då det verkliga livet är, livet då vi är lediga och kan göra lite vad vi vill.

I dessa tider av hållbarhetstänkande och diskussioner om resursslöseri går detta bara inte för sig! Inte kan vi bara tröska oss igenom 200 dagar om året, som om de inte vore värda något. Vad jag vill komma till är att jag för egen del har insett att jag kan bli nästan stressad av att  de där 2-3 dagarna ska uppfyllas av så mycket. Och de blir ju fulltecknade så fort!

I dag blev ett lysande exempel på hur det kan vara annorlunda och detta mycket tack vare tron på jungfrufödsel och ett hörfel.
Först hade jag en riktigt bra arbetsdag, ska jag tillägga. Sedan kom dottern till jobbet strax före hemfärden och vi började prata om vad som skulle serveras till kvällsmat.
- Våfflor!

Ja, vad annars. Det är ju Maria Bebådelsedag, också kallad Vårfrudagen och det sägs ju vara ett hörfel som gjorde Vårfrudagen till Våffeldagen. Klart tösen ska ha våfflor. I alla fall efter maten. Men vi är en liten familj och att bara grädda våfflor till två kändes lite trist (Själv äter jag nämligen inte våfflor just nu. Jag ägnar mig åt ett annat vårtecken...). Jag ringde goda grannarna, som efter cirka fem sekunders betänketid tackade ja till inbjudan.

I vanliga fall brukar jag tänka, att umgås med vänner hinner man bara göra på helgerna. Vardagarna är ju så mycket annat. Men handen på hjärtat, hade vi inte haft grannarna här i kväll, så hade skillnaden varit att jag hade sett på tv i stället. Nu dukade vi fram rökt lax, stenbitsrom, rödlök och creme fraiche, vispgrädde och jordgubbssylt (som jag snabbt kokade av bär från frysen). Gästerna kom först vid nio, tekannorna fylldes, våfflorna gräddades och det blev två riktigt trevliga och mysiga timmar - absolut bättre än något som tv-tablån kan erbjuda vilken dag det än månde vara. Och detta på en alldeles vanlig sketen tisdag. Me like!

Gör vi så här lite oftare så kommer jag inte behöva känna sådan stress över att veckorna bara flyger iväg, att helgerna snabbt blir fulltecknade och att vi inte hinner träffa våra vänner. Och det känns bara bra att utnyttja dessa vanliga dagar och fylla dem med vardagsfest, samtal och samvaro.

Ett resursutnyttjande som heter duga!