Tar hål på myten om mig själv

IMG_0666[1]Jag är målinriktad, så de’ så – även om jag inte alltid väljer den närmaste vägen till målet.

När jag var 25 år sökte jag ett jobb som krävde att jag skulle genomgå ett psykologiskt test. Du vet, ett sådant där där man kryssar i vilka egenskaper man har, vad man prioriterar (rädda din sjunkande familj, världens svältande barn eller ett renstädat skrivbord) och vilka ord som tilltalar en mest.
Sedan satt en man som jag aldrig hade träffat och berättat om hurdan jag var. Slutkontentan var att han aldrig hade träffat någon som var så o-målinriktad som jag, alltså så fullständigt utan mål.
Den ”sanningen” har jag burit med mig sedan dess. Jag har raljerat över den, förklarat med en klackspark att ”sån är jag”.

Det har tagit mig ytterligare 25 år att inse, att så inte är fallet. Jag är inte alls sådan. Jag har alltid haft mål som jag strävat mot och många av dem har jag också nått. Faktum är att jag älskar att sätta upp mål för mig själv och sträva efter att nå dem. Det har blivit Tjejklassiker, Halvklassiker och Göteborgsvarv. Det blev 1000 meter frisim på 22 minuter i bassängen häromdagen. Det har blivit x antal tappade kilon. Det har blivit ett företag, där jag arbetar med just det jag vill arbeta med.

Fast visst, det är säkert så att jag som 25-åring framstod som mindre målinriktad – eller också kan man välja att tolka det som att jag var öppen för att följa nya vägar och inte hade låst mig vid en. Och jag var aldrig så inställd på att jag till varje pris måste köra raka vägen till målet, utan kunde gott och väl ta in på både en och två avfartsvägar för att uppleva lite oväntade saker på väg mot målet. Skönt, då var jag som man ska vara när man är ung, tycker jag. Men redan då drömde jag om att bo i ett rött hus på landet. Vilket jag gör. Jag drömde om att få jobba med ord. Vilket jag gör. Och jag drömde om att få stå på scen inför en massa människor. Vilket jag också gör.

Så! Skönt, nu kan jag skrota den där oriktiga bilden av mig själv. Precis som jag för ett par år sedan skrotade bilden av mig själv som ostrukturerad. Det stämmer nämligen inte det heller. Slut för idag, nu ska jag istället ägna mig åt att försöka nå ett av de mål jag satt upp: att sova åtminstone sex timmar per natt. God natt!
#Blogg100

Kategorier: Okategoriserade.

Kommentarer

  1. Härligt när man äntligen kan slänga undan sådana osanningar om sig själv.. man går på något vis med lite lättare steg! 🙂
    Grattis till dig! 🙂

    Godnatt!
    //E

  2. Lena

    Kunde inte skrivit det bättre själv,gillar inte tester vem jag ÄR , farligt ,farligt att stoppa in oss i fack. Och bland skulle jag vilja göra en test så att jag någon gång fick veta ” vem jag är” 🙂

    • Visst är det så. Jag har lättare för tester som säger mer generellt om vilken sorts personlighet jag har. Det blir inte så precist. Det kan mer få mig att förstå att vi kompletterar varandra i en arbetsgrupp, t ex. Sedan ska man absolut inte ta ens sådana tester alltför konkret. Men nog kan de bjuda på en och annan aha-upplevelse.
      Annars är det nog mer livet självt och utanförperspektiv från vänner som får mig att bit för bit känna mig själv.

  3. Din inställning till jobbet den där gången kanske säger mer, än om testens resultat….?
    För övrigt delar jag ditt senaste mål – att sova ett bestämt antal timmar per natt! För min del går dock gränsen vid sju timmar.
    Ha en bra helg!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

fjorton + sexton =