Ständigt uppkopplad och twittrande är inte okej för mig Nr 80 av #Blogg100

Meh! Ska man bara acceptera saker, teknisk utveckling och förändrad möteskultur? Är det helt ute att ropa: STOPP!

Det jag fick höra på talarutbildningen i måndags har verkligen satt spår hos mig. Göran Adlén, som verkligen är en energisk och spännande talare, sätter stort fokus på att idag är det bara så att man som talare recenseras i realtid via Twitter och Facebook. Åhörarna har inte full fokus på dig som talare och så är det bara. Get used to it!

Det är som om den här nya tekniken förlåter allt. Det är möjligt att befinna sig både i föreläsningssalen och i cyber space, så gör det, vet ja!

Jag tänker, att antingen är jag himla smart här, eller bara pinsamt efter. För i min värld borde det vara lika okej idag, att säga: stopp och belägg, lägg ner telefonen och lyssna nu. Lika okej som att hyssja någon som pratar för högt med sin bänkgranne.

Fortfarande ber vi alla att stänga av ljudet på telefonen under en föreställning/bio/lektion. Men vi ber inte om att de inte ska användas. Det är som att det vore skamligt att be vår publik avstå från att interagera med andra via telefonerna. Ungefär som med frågan om varför hunden slickar sig på sin snopp. För han kan. Och jag som inte kan, vill ju inte verka avundsjuk och inkompetent. Det vore ju rent grinigt att säga till hunden att han inte ska slicka sig på sin snopp. Vi som inte kan (eller vill) känner oss lite gammalmodiga och efter och vill inte vara gnälliga. ”Alla twittrar och facebookar under tiden – det är bara att gilla läget”.

I mina goda stunder (de är ganska många) tänker jag att den här accelerationen kan omöjligt bara fortsätta. Någonstans måste motpolen komma. En längtan efter att ägna sig åt bara en sak. En längtan efter att vara närvarande, fullständigt närvarande, i ett samtal. En längtan efter att fylla tomheten i en konversation med tystnad och reflektion, i stället för att flacka med blicken tills man äntligen kan tanka upp sig med sin smarta telefon, dagens nappflaska.

Så okej, idag kan du recensera mig live under föreläsningens gång. Du kan. Men jag vill inte tillåta dig att göra det. Du får vara hur hipp som helst med din padda, smarta telefon eller bärbara dator – men när du kommer till min föreläsning vill jag att du gör det av fri vilja och är generös nog att dela med dig av dig själv till just oss i just detta rum.

För du kan.

Kategorier: Okategoriserade.

Kommentarer

  1. Karin Yllö-Werner

    Intressant! Men att fokusera på stunden, lyssna intresserat och reflektera är otroligt viktigt.. En av de viktigaste egenskaperna i mitt jobb. Och då är det hands off….det går inte annars!

Trackbacks

  1. […] Ständigt uppkopplad och twittrande är inte okej för mig Nr 80 av #Blogg100/ […]

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

nio − fem =