Snart har jag nog bestämt mig…#Blogg100, 67 av 100

Det jäser och puttrar lite överallt, tycker jag mig märka. Kanske är det för att jag så himla gärna vill, eller också är det faktiskt så, att allt fler människor börjar få nog. Det kanske till och med har varit så länge, fast jag inte har lagt märke till det tidigare.

Det bästa av allt var protesterna i Jönköping på 1 maj. Jo, jag vet. Det var sex dagar sedan, men goda nyheter tenderar att ha en längre hållbarhet än dåliga i min värld.

Jag får fortfarande härlig gåshud på armarna när jag tänker på hur kyrkorna lät klockorna ringa när högerextremisterna marscherade genom stan. Eller att kommunen lät sätta upp skyltar på välkomstskyltarna vid stadens infarter, som deklarerade att detta var en stad mot rasism. Och att människor hängde ut hjärtan i regnbågens alla färger från sina fönster.

Ett annat område som jäser och puttrar är jämställdheten. Allt fler väljer att tala om det, allt fler delar bra Facebookklipp, Youtube-filmer och citat som visar på att vi har fått nog. Som visar på det orimliga i att hälften av befolkningen av någon outgrundlig anledning ska vara en norm som den andra halvan ska försöka leva upp till, alternativt inse att det är hopplöst. Det orimliga i att kvinnor tjänar 6% mindre än männen, trots samma utbildning, samma jobb, samma samma allt. Utom snoppen.

Det håller inte längre. Det säger sig självt.

Det underliga är, att det fortfarande också är många som tänker att det är ett bra steg på vägen att vi skriver in jämställdhet som ett mål. Och sedan inte gör något för att det ska bli så.

Det jäser och puttrar och det är de där riktigt viktiga frågorna som kommer upp till ytan. Hurdana är vi mot varandra egentligen? Vad är det för samhälle vi har skapat och vilken väg ska vi fortsätta på? Vad är det egentligen som är viktigt? På riktigt?

Det närmar sig val och jag hör till den attraktiva skaran medborgare som inte har bestämt sig än. Men ju mer jag läser på i de olika partiprogrammen, desto enklare blir det i alla fall. Det är ju himla tur.

En sak vet jag, jag kommer att rösta med hjärtat och magen. Och det borde skrämma slaget på en hel del partier…

Kategorier: Okategoriserade.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

2 × två =