Skrot behöver också få sig en liten utflykt på helgen...

Dag 46

Jag kan inte avgöra om den här personen var på rätt plats eller fel. Jag vet bara att ur mitt perspektiv var han definitivt på fel.

Idag startade jag en händelsekedja. Åkte till återvinningen med månadens plast, glas, papp och metall. Passade på att åka vidare till affären, en mil hemifrån. Köpte fröer, kom på att det var lika bra att stanna till vid handelsträdgården på väg hem. Köpte tre säckar gödsel och två odlingskragar. Började göra säsongsfint i trädgården, men insåg att det inte var någon större idé att göra fint i landet om jag hela tiden gick och irriterade mig på högen med bröte vid ladan.

Packade bilen full med allt som inte var för skrymmande. Svor åt det faktum att jag inte sett till att ha dragkrok så att jag kunde tagit en kärra och fått med mig allt. Tittade på klockan och insåg att tiden var tajt, men att jag ändå borde hinna till tippen med tio minuters marginal.

Kör in mot tippen. Inget rött ljus och skylten passerades fort. Men stod det inte att tippen stängde kvart i tre, och inte tre som jag trodde. Kastar ett öga på klockan 14.46.  Åker fram. Grindarna stängda, men en bil åker ut och jag åker in. En minut efter stängningsdags, men jag tänker 1) han som jobbar här ser att jag har en ynka Golf lastad. Det tar på sin höjd tio minuter att lasta ur den  2) jag måste ändå åka in på tippenområdet för att vända, för det finns ingen vändplats utanför grindarna.

Tippenmannen stegar fram och jag vevar ner rutan. Det står två bilar parkerade vid containrarna och deras ägare lassar ur sina kvistar, kartonger och  sopsäckar.

-Hej! Jag visste inte att ni hade stängt, det lyste inte rött vid infarten.
- Nä, men grindarna här var ju stängda.
- Jo, men det såg jag ju inte förrän jag var framme och så var jag tvungen att åka in hit för att vända. Kan jag bara tömma bilen snabbt?
-Nej.
-Fast det går jättesnabbt.
-Nej. Du får komma tillbaka i morgon.
-Åh, vad bra ni har öppet i morgon också. När öppnar ni?
-Tio. Förbered dig på kö. Här är som lilla Ullared.

Så jag åkte hem med min fullastade bil igen. Kändes som att jag hade tagit min bröte på en liten lördagsutflykt bara. Tänkte, att om han hade låtit mig tömma bilen hade kön i morgon varit något kortare. Tänkte, att om han hade låtit mig tömma bilen hade han känt att han gjort någon en tjänst och jag hade ändå inte varit kvar längre än de andra två som fortfarande hade fulla släpkärror. Tänkte att jag gav mig för fort.

Tänkte, att om alla tänkte som jag skulle han aldrig få gå hem.
Tänkte, att det här är han med om varje helg och han är dötrött på att behöva argumentera trots att öppettiderna står på en skylt några hundra meter bort.

Tänker att det blir en utmaning i morgon. Jag får se det positivt, det blir ju ett tillfälle att interagera med en massa människor. Frågan är om jag ska vara på plats redan kl.8 och ha med mig frukost i bilen, eller om jag ska skita i allt och låta bilen vara fullpackad till måndag, då jag kan åka dit mitt på dagen och undvika kön...

Var på trevlig middag ikväll. Fick veta att det var flera jordbävningar i Japan i går. Ibland är det bra skönt att bara ha lite i-landsproblem att brottas med i den händelsekedja jag själv skapade...

Det är något med det där hundra. Greppbart, men ändå tillräckligt mycket för att vara en utmaning. Hundra blogginlägg hundra dagar i rad. Återigen hakar jag på utmaningen som Fredrik Wass drar igång, i år för femte gången. #Blogg100