Pirrigt möte. Nr 52 av #Blogg100

Undrar just om det är ett ålderstecken, att man kan nöja sig med ganska enkla saker i livet? Sitter på en buss i barndomsstaden. Även om bussen är modern, så gör de många farthindersbulorna färden lika skumpig som förr.

Jag är på väg till en date och faktiskt är det lite småpirrigt och förväntansfullt. Kläderna är valda med omsorg och konsertbiljetterna bokade sedan länge. För att komma fram ska jag efter bussen sätta mig på ett tåg.

Säkert hjälper det till, just att jag är i barndomsstaden. Det är så lätt att ramla tillbaka i gamla känslor och minnen. Mycket är dock bättre nu. Jag känner mig t ex helt säker på att mannen jag ska träffa, är den rätte. Jag har nyss lämnat vår dotter hos barnvakten och ser fram emot att träffa mannen som varit bortrest några dagar.

Som sagt, det är nog åldern jag har att tacka för att en date med maken kan kännas lite pirrig. Men det är väl bara att tacka och ta emot. 🙂

Kategorier: Okategoriserade.

Kommentarer

  1. Åsa

    Åh så fint inlägg!! Tänk om fler kunde förstå att de kan uppleva samma sak. Värdera det de har. Hur många kallar att gå ut med sin man för en date? Bara det ökar ju härlighetskänslan i en relation. Kram!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

åtta + 16 =