Originalet vinner #Blogg100, 64 av 100

IMG_3845[1]Det spelar ingen roll att jag har skaffat en ersättare. En som ser precis likadan ut och är hel.
Originalet har ändå en särskild plats i mitt hjärta, även om det kan vara svårt att förstå efter alla dessa dammsamlande år. Vi har en historia tillsammans som ingen kan ta ifrån oss.

Det började i New York, försommaren 1989. Jag blev kär med en gång. Det spelade ingen roll att insatsen var aningen högre än vad jag egentligen var beredd på. Aldrig har jag varit så nöjd som när jag flög tillbaka till Boston, där jag bodde då. Men så tappade vi bort varandra. Jag väntade där vi skulle ha setts, men efter någon timma fick jag ge upp.

Jag anmälde naturligtvis försvinnandet och flygplatspersonalen lovade att höra av sig så fort de visste något. Hur skulle de kunna lova något annat? Jag hade, med tårfyllda ögon, bett dem på mina bara knän. Nåja, men jag var verkligen förtvivlad över att ha förlorat min nyvunna kärlek. Beskrivning hade de fått; närmare två meter lång och smal, omöjlig att missa.

Mitt i natten ringde telefonen:
– Ms Anna Johnson (ja, jag hette så då), we just found your – pencil?

För att få hem denna fantastiska förstoring av en amerikansk blyertspenna till Sverige, var jag tvungen att köpa en mindre amerikakoffert. På flyget fick man nämligen ta med sig två kollin. Pennan räknades som ett och efter ett år i USA hade jag ju en del andra grejer som skulle hem också…

Den har varit en ständig följeslagare. Jag köpte den för att jag hade en så stark längtan efter att få börja skriva och pennan fick bli min maskot. När jag kom hem fick jag jobb på tidning, mitt första journalistjobb, efter bara ett halvår. Vi har flyttat runt från Trollhättan till Göteborg till Trollhättan till Vänersborg till Trollhättan till Skara till Hagfors till Skara…

IMG_3844[1]Vid flytten från skitperioden i Hagfors (där jag ju jobbade med härskarteknikernas härskare) lastade flyttgubbarna av allt i ett stort garage där jag tillfälligt härbärgade mitt bohag. När jag några månader senare skulle ta mina pinaler vidare hittade jag den högst upp på högen, med söndertrasad spets.

Idag har jag äntligen satt mig ner och lappat ihop den så gott det går. Jag är inte heller perfekt. Jag har också fått mina törnar. Det betyder ju inte att jag inte kan fungera. Så är det med min penna också. Jag har visserligen köpt en ny, som jag har på mitt kontor, en body-double, skulle man kunna säga.

Men originalet fortsätter att ge mig styrka och inspiration här hemma. Vi har mycket jobb kvar att göra innan vår historia är färdigskriven.

 

Kategorier: Okategoriserade.

Kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

två + 19 =