Önskas: den matematiska formeln

Nr 140

IMG_5797[1]

Väck mig, är du snäll, jag bor i en knasig värld!
Saken är den, att jag brukar undvika att lyssna och se på nyheterna, framför allt om jag har tioåriga Violen med mig. Jag brukar också undvika att läsa kvällstidningarnas nyhetssajter på nätet. Det räcker gott med att ta till mig de lokala och regionala nyheterna. På det viset kan jag hålla ihop världen ganska bra och ge oss båda en mer trallande inledning på dagen i takt med musiken på radion.

Idag var inte Violen med, så då blev det mer nyhetssändningar. Denna värld! Jag kan omöjligt få ihop den! I ungefär lika långa inslag behandlades Isis kraftsamling vid turkiska gränsen, en rekordförsäljning av ett seriemagasinet Action Comics på eBay och där klarade jag inte att ta in mer.
På lunchen hade jag dessutom lyssnat till en biskop från Sydsudan som berättade om skolor som stänger för att det inte finns pengar till lärarnas löner och om sitt bördiga land, men där det inte finns en enda traktor.

Världen håller på att rasa samman och någon köper ett seriemagasin för 22 miljoner. Dollar.

Det är så sjukt.

Eller också är det friskt? Är det hoppfullt att det finns någon väljer att köpa något så barnsligt som ett seriemagasin? Ska jag tänka att det är tur att det finns de som är så lekfulla att de kan tänka sig att betala hundratals miljoner kronor för ett kontrakt med en fotbollsspelare?

Det är som att jag letar efter en formel, en matematisk formel som visar hur allt går ihop i slutändan:

x antal krig gånger lyxkonsumtion upphöjt till två genom klimatförändringar gånger obotliga sjukdomar, svält och religiös förföljelse
delat med idrottstävlingar, insamlingsgalor, kärlek, prinsessbröllop, serietidningsauktioner,
rosa lego och nyplockade karljohansvampar upphöjt till tio

= en fungerande värld

I en låda som maken just burit upp från vår lada botaniserar jag bland gamla brev och vykort. Där hittar jag ett från 1968, som far skrev till 5,5-åriga mig på ett sommarlov. Kortet i sig väcker värme, vemod och en stor portion saknad efter en far som inte längre finns. I ena kanten har han skrivit med sin prydliga handstil:

KODEN: JAG = KCJ och om igen

Det var koden till något meddelande som skulle dechiffrera ett hemligt budskap till mig på ett annat vykort. Och då tänker jag: där far är nu, där kanske det faktiskt finns några som kan den matematiska formeln för hur vi ska få den här världen att fungera.

Jag vill så gärna tro det, för det skulle ge mening åt all denna galenskap som vi, ja faktiskt, VI har skapat.

 

 

Kategorier: Okategoriserade.

Kommentarer

  1. Underbart skrivet. Tror jag gör ungefär som du. Har bara inte tänkt det som en formel. Men visst ligger det något i det.
    Världen är upp och ner och man vet inte vad som är bra eller dåligt snart!

    Tänkvärt var det i alla fall! Ha en fin kväll!

    //Hondjuret

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

1 × 1 =