”Ofredad” – det räcker inte.

Nr 134

Det kommer upp en kvinna till vårt hus. Hon har full cykelmundering och är rejält skärrad. Min första tanke är som så ofta: ”Var är katten? Vad har hänt?” Men det här handlar inte om någon kattrackare.

-Ursäkta  att jag stör, men jag har varit med om något så himla vidrigt, säger kvinnan upprört.
Hon berättar att hon blivit förföljd på sin cykelrunda. Förföljaren var en man och han färdades i bil. Han körde långsamt bakom henne, körde förbi, körde sakta framför henne, så att hon kom ikapp igen. Hon tänkte att det är nog någon som vill veta vägen. När hon passerade bilen igen, förberedde hon sig på att föraren skulle vilja fråga henne något och hon tittade in i bilen. Då ser hon att mannen sitter och tittar på henne och onanerar. Men vad f-n!!!

Hon ökar takten, äcklad, förnedrad och rädd. Förföljandet fortsätter, hon får upp sin telefon och får till slut tag på sin syster som känner oss. Kvinnan blir rådd att stanna till hos oss. Maken skulle precis ut och cykla, så han erbjuder sig att cykla med henne hem de sista kilometrarna.

Jag blir så innerligt förbannad! Den här kvinnan utsätts för något som i juridiska termer kallas sexuellt ofredande. Det säger egentligen ingenting om den kränkning hon utsatts för och den känslan av otrygghet som infinner sig.

Det här utsätts kvinnor för ständigt. På bussar, tunnelbanor, i kvarteret där man bor, på gångvägen… överallt gubbar som visar sitt kön, visslar, ropar, kladdar… Även om de allra flesta män inser att det här är helt fel, så tror jag inte det går att förstå hur kränkande det här är. För män utsätts inte för samma sak. Det finns självklart kvinnor som går över gränsen, men det är ju inte precis så att de flesta män har stött på kvinnor som suttit och onanerat snaskigt framför dem, har trängt sig på, stuckit handen mellan benen på dem vid ståplatserna i bussen. Det präglar just inte samhället, så att män kastar en extra blick över axeln för att se om den som går bakom är en som vill illa.

Jag är så trött på att leva i ett samhälle där gubbar får ta sådan plats. Där gubbar ogenerat parkerar bilen och står och pinkar alldeles vid vägen. Varför är det okej? För att de kan?

Jag är så trött på att leva i ett samhälle, där det är de utsatta som skäms och knappt vågar agera. Så fort vi, män som kvinnor, ser någon som gör så här borde vi naturligtvis höja våra röster ordentligt:
– MEN VA F-N GÖR DU?!

När en kvinna inte ens kan få ta en motionstur på cykeln ifred. Det är mer än ett ofredande, det är att begränsa hennes rörelsefrihet och beröva henne sin trygghet. Så här kan vi bara inte ha det.

 

 

Kategorier: Okategoriserade.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

8 − sex =