Offentliga frierier… brrr!

Men vad är det med dessa frierier? Ständigt dyker det upp nya ”fantastiska” filmer där killen överraskar sin flickvän. Och jag mår illa.

På P1 sommar har vi kunnat lyssna på flera riktigt bra sommarprat, inte minst Sanna Lundell och Zara Larsson som talar om vikten av att vi hjälps åt att ändra på normerna i samhället. Ett jämställt samhälle är inte ett samhälle där kvinnorna tar över, utan där halva befolkningen har samma rättigheter som den andra halvan. Barack Obama – en av mina absoluta favoritretoriker – höll under sitt besök i Kenya ett tal där han bland annat talar om att samhällen som ger kvinnorna samma möjligheter som männen, är samhällen som är framgångsrika.
”Att ha ett fotbollslag och bara låta halva laget spela. Det är bara dumt. That’s just stupid.”

Så det finns krafter som arbetar i rätt riktning.

Och så finns det andra krafter, krafter som kämpar för att vi ska återgå till den gamla ordningen, där kvinnan ska vara tacksam och lycklig över att träffa en man som vill försörja henne. Det här med de offentliga frierierna hamnar faktiskt inom den ramen, hur romantiska de än vill verka. Frierierna är ofta väl genomarbetade. Mannen har planerat allt in i  minsta detalj, spelat in en film, mimat till en sång, skrivit skyltar, hyrt helikopter och skrivit frågan över ett helt fält. Arrangemanget har ofta involverat både släkt och vänner. Alla vet. Utom hon.

Och så kommer dagen. Kvinnan går på bio med en väninna, men i stället för att få se den film hon tänkt sig spelas en helt annan. Här är ett sådant svenskt frieri:

Eller mitt under en tv-inspelning med publik, kanske?

och ett annat, australiensiskt:

 


För ett par veckor sedan berättade löpsedlarna om hur sångaren Alexander Magnussen Hagen tog upp sin 16-åriga (!) flickvän Sofia Karlsson och friar till henne på scen under Allsång på gränsen. Sedan ooo:ar och aaa:ar media om det romantiska, som en saga.

Det de har gemensamt är att frieriet är inför massa människor, ofta famlj och vänner. Det krävs en del att säga nej i det läget…

Missförstå mig inte, jag har inget emot att två människor bestämmer sig för att gifta sig, men snart går vi väl tillbaka till att det är den blivande brudens far som ska ge tillåtelse också. Och kanske en liten hemgift på det?

 

Kategorier: Härskartekniker, Jämställdhet, och Okategoriserade.

Kommentarer

  1. Så klokt skrivet!
    Jag håller med, offentliga frierier är fruktansvärda! Skämskudde på det!
    Hur skönt vore det inte om någon skulle ha modet att säga nej någon gång!

    • Ärligt Talat

      Tack, Annette!
      Det finns faktiskt dokumenterat det med, tjejer som får panik och springer ifrån friaren, någon klappar till och med till honom. Vilken förnedring att utsättas för – för både henne och honom…

      • Annette

        Skönt att höra att en del faktiskt säger nej, trots bådas stora förnedring! Och kanske en del av ja:na aldrig blir till bröllop sedan, vad vet vi. Det hade varit min strategi, säga ja först och nej sen när uppmärksamheten försvunnit, om jag inte ville gifta mig alltså! ☺

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

sjutton − 12 =