Idag har jag gjort en riktig resa. Jag har blivit ombedd att skriva om mitt hus till hembygdsbladet Körsbärsblomman. Det gör jag ju så gärna!

Vi bor i den vackra Vallebygden, ett par mil utanför Skara. När jag började hyra huset var det 54 kvadratmeter stort med kallvatten och utedass. Det var en och annan som lyfte på ögonbrynet, kan jag säga. Inte minst över att jag under några år bodde här själv under de förhållandena. 250 meter till bryggan, blommande sötbärsträd, ekbackar och fantastiska blomsterängar uppvägde alla initiala brister.

Vilken tur att jag klarade av den där första tiden, för sedan träffade jag ju min man. Vi lyckades köpa loss huset från stiftelsen som ägde det, har byggt ut det till det drygt dubbla och har fortfarande 250 meter till bryggan.

Berättelsen till hembygdsbladet har krävt lite research, och det är den tidsresan jag har gjort idag. Det blev en trevlig stund vid köksbordet hos grannarna, som kunde alla hyresgästerna från nästan hundra år tillbaka. Det är alldeles för sällan man sitter ner så där, och tar till sig andras berättelser. Gott var det i alla fall, och många skratt har det blivit.

Nu vet jag också varför vi hittar så många tomma glasbuteljer i slänterna kring huset. Håll utkik här i bloggen, så får du också veta. När artikeln har publicerats, lovar jag att lägga ut den här också. 🙂