Vilken soppa…

Numer hjälper livsmedelsbutiken och producenterna gärna till med inspirationen till middagslagningen. Men hur tänkte de här?
Häromdagen blev jag riktigt sugen på en mustig grönsakssoppa. En sån där klassisk med purjo, morot och lite annat smått och gott. Redd. Jag har alltid haft lite svårt för de klara sopporna.

Jag stegar bort mot grönsaksdisken. Jag har inget recept i huvudet, men så här års brukar det finnas färdiga kit med rotsaker till soppa. Jajamensan, där ligger det en förpackning som det tydligt står Soppmix på och inte nog med det; på etiketten utlovas även: Se recept på insidan. Perfekt – då behöver jag inte ens googla.

Väl hemma packar jag upp grönsakerna och vecklar ut etiketten för att läsa soppreceptet.
Men vänta nu… Etiketten är lång och rymmer inte bara ett recept utan tre. Ett på en minestrone med bönor, ett på mos med getost och ett på en särskriven thai sallad.

Jag är hungrig nu. Och ivrig att börja med min soppa. Men här finns ju inget sopprecept?! Jag sliter inte mitt hår, för det är tillräckligt tunt ändå, men suckar högt över att dessa klassiska soppmixgrönsaker inte fått med sig sitt utlovade recept.

Jag googlade fram ett recept, öste på lite extra med vitpeppar och det blev en riktigt bra soppa. Det var först några dagar senare som jag påminde mig om en tågluffarresa till Italien. Vi var hungriga och hade satt oss på en restaurang. Väninnan L ville för en gångs skull få något annat än pizza.
– Vad är minestrone för något?
Ingen visste, men det lät väldigt bekant. Säkert supergott. Ta det! uppmuntrade vi henne, medan vi själva höll oss till det mer välbekanta.

Vi fick in våra rykande heta pizzor med smält ost samtidigt som hon fick in sin – soppa. En skål med en klar soppa. Urtrist soppa.
– Justja! Life is a minestrone, served up with parmesan cheese! Det är ju en låt av bandet 10cc – det var därför vi kände igen namnet.
Väninnan L blev urbesviken. Tror – och hoppas – att hon fick smaka på våra pizzor.

Och jag inser att det ju visst fanns ett sopprecept med på etiketten. Visserligen inte på den klassiska redda soppan jag hade bestämt mig för att jag ville göra, men på en minestrone. Tänk, hjärnan var så inställd på vad jag ville hitta att jag inte ens reflekterade över att minestronereceptet var ett sopprecept…

 

 


Detta är inlägg 49 av 100.

Varje dag i hundra dagar ska ett blogginlägg publiceras.
Initiativet kommer från Fredrik Wass som driver Bisonblogg och här kan du läsa mer om tankarna bakom just Blogg100 2017.

Kategorier: Minnen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

fem + 3 =