Dagen gick i grönt

Är du rädd för ett nyp? frågar mannen vid baren.
Japp, svarar jag och ler brett.
Vi firar St Patrick’s Day och då är det bäst att ha grönt på sig.

Framför allt lär seden att nypa dem som inte har grönt på sig, härstamma från USA. Jag har grön tröja på mig och går säker. Vi firar på en restaurang i Skövde och anledningen är att den grymma saxofonisten i bandet Simon Swahnström och Lürsta Sockens Husarer är min väninnas dotters pojkvän.

Vilket ös de bjöd på och vad härligt att få klappa och hojta! Irland har en speciell plats i mitt hjärta efter en körresa 1994. Vänersborgskören Björnligan gjorde en turné till bland annat Dublin, Galway och Killarney. Jag delade rum med Eva som blev en av mina bästa vänner och som hör till dem som lämnat jordelivet alldeles för snart.

 

Jag i Lisdoonvarna, Irland, 1994

Men vilken resa vi hade! Den var full av hedar, torvdoftande brasor, scones och fotboll på pub (vi såg Irland spöa Italien bland gråtande irländare). Jag köpte en grön tweedkeps och hängde i baren med irländska gubbar i likadana kepsar som rekommenderade mig whiskeysorter: “You start with Paddys, gal, but then you go to Tullamore dew and Black bush. No ice, but take som water to it”.

Och tillsammans med Eva på en hästskjuts styrd av en stilig kusk i långrock och bredbrättad hatt lärde jag mig dricka öl. En kall Kilkenny medan vi skrittade fram bland böljande gröna kullar. Den smakade självklart ljuvligt.

Så i kväll har jag hyllat Irland för de vackra minnenas skull.

17/100

#100dgr      Ett blogginlägg om dagen i 100 dagar. Det är vad den här utmaningen går ut på. Inget pris till dem som klarar sig ända i mål, men en morot för att skriva. 🙂

 

Kategorier: Minnen och Vänskap.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

ett × ett =