Mer Blåkulla #Blogg100, 51 av 100

Jag undrar om jag inte varit på Blåkulla i alla fall…
Efter tio dagars ledighet från jobb, möten och kontor är det dags att ställa klockan på 6:15 igen och vara produktiv fram till 16:20.


Det känns helt främmande. Det är otroligt lätt att tänka sig att fortsätta de här lediga dagarna, med åtta timmars sömn varje natt och tid att boa in sig ordentligt hemma.

Jag älskar mitt jobb, ja, mina jobb. Både min halvtid på SLU och mitt eget företag, Ärligt Talat. Men framför allt älskar jag att äga min tid.

Om en eller två dagar vet jag att det känns helt okej igen, men nu sliter det, vill jag lova. Tanken på en arbetsvardag känns helt främmande. Lite grann som om jag varit på Blåkulla i en parallell verklighet ett tag, men nu tvingas tillbaka.

Men kanske kan jag ändå få med mig något av det jag fått till mig under ledigheten? Till exempel att det här med att ge sig tid för återhämtning gör mer för själen, familjen och hälsan än man tänker på. Och precis som jag planerade in den här långa ledigheten, får jag planera in även kortare stunder för återhämtning. En och annan minisemester, en kortare tripp till Blåkulla lite då och då, en stund vid solväggen. Och vem vet, nästa ledighet kanske jag till och med tar mig tid att läsa en bok. 🙂

Kategorier: Okategoriserade.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

3 − 2 =