Maten då? #Blogg100, 91 av 100

Idag blev det en heldag på Universe, en experimentpark utanför Sönderborg. Det inleddes med lådbilsrally – eller tvållådsrally, som det heter på danska (saebekasserally). Deltagarna i vårt lag påminde om en Bellmanhistoria: en tysk, en dansk och Bellman. De tre barnen kommunicerade sig dock genom banan alldeles utmärkt trots språkförbistringar.

Så kunde resten av dagen ägnas åt experiment av alla de slag. Vi har löst problem inne i små stugor, inlåsta med ett par sladdar för att efter två försök förstå vad det hela gick ut på. Vi har vinklat solpaneler åt rätt håll, för att få vattenfontänen att spruta högst. Vi har suttit med pannband och försökt få en kula att förflytta sig med hjälp av tankekraft. Vi har styrt robotar, grävmaskiner, kört Segway, legat på spikmattor, skapat musik…

Vi har med andra ord ägnat en dag åt naturvetenskapliga experiment. Men av alla dessa, inte ett enda som hade någon anknytning till mat. Och det har ingenting att göra med att vi är i Danmark. Det kunde lika gärna ha varit på Universeum i Göteborg eller Balthazar i Skövde och tyvärr även på flera andra experimentverkstäder. Hur kommer det sig?

Hur kommer det sig att trots att matlagning och livsmedelsproduktion är kemi, biologi och matematik rakt igenom och vi dagligen har kontakt med mat, så finns inte kopplingen med över huvud taget? Är det livsmedelsbranschen som inte förmått lobba in sin vetenskap tillräckligt bra? Är det ren okunskap? Eller har det bara att göra med vem som puttar in mest pengar i såna här projekt?

För det kan väl inte handla om att sådant som har med mat att göra fortfarande anses vara för… simpelt? Jag menar, sånt som våra mammor alltid har gjort, det kan väl inte ha krävt någon större kompetens?

Dagen avslutades med ett spel som heter Rush Hour, där vi klurade ut hur vi skulle få ut en röd bil ur ett trafikkaos. Ingen kritik åt värdparet som äger spelet, det är bara så här det ser ut. ”Riktiga” problem att lösa handlar alldeles för ofta om traditionellt manliga områden.

Jag ser fram emot en normförändring och tackar min lyckliga stjärna att jag har tänkt bli 113 år, så att jag kanske får uppleva den. IMG_4365[1]

 

 

 

Kategorier: Okategoriserade.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

ett + sjutton =