Lurendrejare och girigbukar kan sätta sig själva på en ö istället

Förlöjligande beskuren

Jag blir fullständigt vansinnig på folk som tror sig vara förmer och smartare än andra, och därför har någon slags rätt att sko sig på andras bekostnad.

Dag 38

Det är få saker som gör mig så heligt förbannad som lurendrejare. Folk som utnyttjar andras godtrogenhet för sin egen vinnings skull. Tvi vale! Gissa om det är högsäsong för min ilska nu när affären om Panamadokumenten är på tapeten.

Mycket vill ha mer, så är det ju. Det är ju inte precis de lågavlönade som är rädda om de få slantar de tjänat och vill se till att staten inte kan lägga vantarna på dem. Men alltså, om man har en högt upphöjd post i näringsliv eller myndighet, fotbollslag eller vad som helst, om man har en position som gör att någon betalar en typ 300 000 kronor i månaden, samtidigt som man vet att det är vad många tjänar på ett år, 300 000 kronor… Borde man då inte rimligen tänka:

“Oj, tack för att ni tror på mig och visar er uppskattning med en så hög lön. Jag lovar att göra mitt bästa för att inte göra er besvikna. Dessutom, jag förstår ju att ingen människa egentligen är värd så här mycket mer än alla andra. Därför lämnar jag tillbaka en stor del av summan genom skatten, så att pengarna kan göra nytta i samhället.”

Där kan man snacka om att låta pengarna jobba, i stället för att låta dem åka över halva jordklotet till någon liten ö. Skogsilsken blir jag!

En annan sorts lurendrejare råkade jag själv ut för när jag för ett par veckor fick en delgivning från Kronofogdemyndigheten. Det visade sig att jag var skyldig företaget MITTBNI medlemsavgifter sedan i juni, till en summa av 5 700 kr. Enligt hemsidan är MITTBNI ett gediget affärsnätverk. Pyttsan! I min värld använder sig inte gedigna företag av slika metoder!

Jag har aldrig hört talas om dem tidigare, aldrig fått en faktura från dem och definitivt aldrig varit medlem i deras “gedigna affärsnätverk”. Jag tänker att de letar lättlurade offer, gärna kvinnor med litet företag. De har gjort en sökning på mig, sett att jag är ganska nyskild, har en hyfsad ekonomi och ett litet företag. Och så chansar de. Men tji fick de!

Jag har ibland en snudd på osunt positiv inställning till myndigheter och Kronofogdemyndigheten såg jag därför direkt som en kunnig partner till mig i ärendet. Jag ringde upp och förklarade att jag fått mitt livs första delgivning och det från ett företag jag aldrig hört talas om, än mindre fått en faktura från. Kvinnan på Kronofogdemyndigheten förklarade hur jag skulle göra för att bestrida ärendet och ja, det gick bra att lägga det brevet i samma kuvert som delgivningskvittot, som ju skulle skickas tillbaka.

Någon dag efter delgivningen fick jag första fakturan från inkasso och ytterligare någon vecka senare en betalningsplan. Jag bara skakade på huvudet åt detta vettlösa tillvägagångsätt. Och idag, ett par, tre veckor senare fick jag brev från Kronofogdemyndigheten att ärendet är avskrivet. Hah, MITTBNI! Och hah! alla andra som tror att man ska kunna sko sig på andras bekostnad.

Huka er i bänkarna, nu laddar käringen om!

 

 

imageDet är något med det där hundra. Greppbart, men ändå tillräckligt mycket för att vara en utmaning. Hundra blogginlägg hundra dagar i rad. Återigen hakar jag på utmaningen som Fredrik Wass drar igång, i år för femte gången. #Blogg100

Kategorier: Okategoriserade.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

5 × fyra =