Dag 124

Tänk, det behövdes inte mer än en solig dag utan regn, lite mer än 20 grader och åtminstone 19 grader i sjön, för att jag ska känna mig lugn i sommaren igen.
Lägg därtill två fnittriga tolvåringar och två samtalssugna 50+-are i samma hus samt lax och färskpotatis, så har vi alla ingredienser för en lyckad kväll. Lika mycket som jag älskar att vara helt ensam och inte prata på med någon annan på en hel dag, lika mycket älskar jag när en dag rullar på, när en händelse tar över just där den andra slutade.

Med väninnan L blir det alltid samtal som får hjärnan att jobba ett varv extra och vi kan vända och vrida på frågeställningar, men plötsligt inser man att samtalsämnet har skiftat fullständigt. Vi kan prata jobb, personliga utmaningar, relationer och hormoner. Vi pratar om progesterontillskott för att må bättre. Kan man må bättre än jag redan gör? Visst är jag i klimakteriet och har någon sömnlös natt emellanåt, och möjligen att jag är lite mer förbaskad emellanåt. Men den biten vill jag helst inte bli av med den. 🙂

Däremot hoppas jag att jag aldrig, aldrig blir av med dessa samtal med mina väninnor. Det gör gott att lufta sina tankar med någon som förstår.

Efter middagen ville den yngre generationen ta ett kvällsdopp. Jag följde med som vakt och fick en stund  på bryggan och se ut över en spegelblank sjö - ja, om jag inte tittade mot den sidan där tjejerna höll på och skrattade, dök och frustade förstås.

Så ja, det blev en välsignad dag, det här.
Lördagen den 9 juli 2016. Tack för det!