Jubileum #Blogg100, 31 av 100

IMG_3424[1]Just precis nu har jag varit mamma i tio år. Aldrig glömmer jag den känslan då magen helt plötsligt var en människa, som låg och snuttade på mig och höll fast mitt lillfinger i ett stadigt grepp. Vilket ansvar som levererades!

Mammajobbet är det bästa jobb jag någonsin har haft – och jag har testat en hel del genom åren. Inte så sällan har jag varit dödligt trött både utav sömnbrist och tjat, men jag har heller aldrig haft roligare. Jag kan längta ihjäl mig efter att kunna bestämma över min tid, att få spontana infall eller bara sitta och jobba över, utan att rodda runt hela logistiken med vem som ska köra hem henne från stan, fixa handbollsträningen och planera presentinköp.

Men jag är oerhört tacksam över att jag har henne som drar mig bort från jobbet och i stället får sitta i bilen hem med henne och språka om det som hänt i skolan, om nya lekar som har lekts och saker som gjort henne besviken. Inget kan vara mer värdefullt än den tiden. Ändå försvinner jag iväg ibland, en kväll, en helg och väl borta njuter jag oerhört över min frihet och längtar ihjäl mig samtidigt. Och det är nog bara så som det är.

Föräldraskapet  är en gåva, som inte kan tas för givet. Jag vet, för jag fick vänta nästan 42 år innan det gick i uppfyllelse.
En dag är hon inte beroende av mig längre. En dag vänder hon sig hellre till någon annan än mig för att få råd. Den dagen är det säkerligen inte helt lätt att tänka: ”Så bra, hon känner sig flygfärdig utan mig. Då har jag lyckats.”

Min favoritpoet Kahlil Gibran skriver:
”Era barn är inte era barn,
De är söner och döttrar av Livets längtan efter sig
själv.
De kommer genom er men inte från er.
Och fastän de lever hos er, tillhör de er ändå inte.
Ni kan giva dem er kärlek, men inte era tankar, ty de
har sina egna tankar.”

Det är bara att njuta så länge det varar och titta stolt på henne när hon trampar iväg ut i världen.

Men det är då, det. Än så länge är det ”titta mamma, titta”, långa sköna kramar och att garnera tårtan själv med kristyr.

Det är min present en dag som denna och bättre kan jag inte få.

Kategorier: Okategoriserade.

Kommentarer

  1. Jag blev nyfiken på din blogg eftersom du heter Anna-Karin precis som jag själv. 🙂

    Och vilket vackert och kärleksfullt inlägg jag fick läsa här i din blogg! Jag känner igen lyckokänslorna över att vara mamma. Det ger så mycket att få följa ett barn på vägen mot att bli vuxen.

    Idag är mina båda döttrar utflugna ur boet. Den yngsta för snart ett år sedan. Det blir så tomt efter dem och också efter alla deras kompisar som flyttat iväg. Jag har inte vant mig vid det än. Fast känner så som du skriver om en lycka inuti mig över att de är tillräckligt trygga för att skapa sig egna vuxenliv nu. Och jag känner en enorm glädje och kärlek varje gång vi ses.

    Ha en bra dag! /Anna-Karin

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

1 − 1 =