Jag tycker det, jag #Blogg100, 68 av 100

Det är kul att tycka. Det har jag alltid tyckt. Gick in i politiskt arbete redan som högstadieelev. Det var lärorikt och kul. Roligast var retorikövningar och festerna. Utan inbördes ordning. 😉

Men jag har alltid haft svårt för att tycka rätt. Jag har framför allt haft svårt för att tycka så som man borde tycka. Det var inte helt ovanligt att mina äldre (läs: vuxna) partikamrater, vänligt påpekade att det fanns andra partier i stan som jag kunde ta kontakt med, när jag ifrågasatte partiets program.

När jag kom till Uppsala för att plugga rös jag när jag läste devisen på väggen i gamla universitetsbyggnaden:

Att tänka fritt är stort
att tänka rätt är större

Hu, jag ryser nu med!

Tänka fritt det är min melodi, det. Jag fortsätter så som jag alltid gjort, tycker om än det ena, än det andra. Emellanåt medverkar jag i Nyhetspanelen i Sveriges Radio P4 Skaraborg och där får jag tycka till tillsammans med andra. Idag blev det om Österrikes Conchita Wurst i Eurovision Song Contest, livstidsstraff och Feministisk initiativ. En blandning precis i min smak. 🙂 Lyssna här om du vill, (ca 34 minuter in i klippet börjar det). 🙂
(Jag som är intresserad av röster, inser dock att det var värst vad jag var uppskruvad i min röst den här gången… Intressant… Ber om ursäkt för det)

Partibunden är jag inte längre, det har jag inte varit sedan tidigt 1980-tal och det trivs jag bra med.

I morgon ska jag iväg med bästa LUS:arna (Litterära Ukulelesällskapet – fast numer hinner vi varken läsa eller spela, verkar det) och dricka brunn (där kyler vi vinet, nämligen). Då brukar det bli diskussioner också. De bästa – och hetsigaste – hade jag med kamraten Kristina. Inget är sig likt efter att hon lämnade jordelivet.  Första året utan henne kom en av vännerna och satte sig mitt emot mig: ”Okej, vad vill du diskutera, jag ställer upp”. Det kan man kalla vänskap.

Återstår att se vad vi kommer att tampas om den här gången. Men tycka kommer vi säkert att göra. Rätt? Knappast. Fritt? Helt säkert.

 

 

Kategorier: Okategoriserade.

Kommentarer

  1. Skrattar gott för mig själv när jag inser att jag mer än en gång reflekterat över samma devis, ryst som du och högljutt talat om att motsatsen måste vara bättre:

    Att tänka rätt är stort
    Att tänka fritt är större

    Kunde inte hålla med mer

  2. Tvärtemot er, tycker jag originalformen är mycket bättre. Att tänka ”fritt” och ”som man vill” kan varenda människa, det är ju dessutom vad som brukar sägas till försvar när det ”blir lite tokigt”. Det är inget särskilt med det.

    Men du verkar tolka ”rätt” likställt med ”tänka konsensus”, eller ”tänka som majoriteten”. Och det är ju en himla konstig tolkning. Tycker i alla fall jag. Hur kan man tänka så?

    Att tänka rätt är att använda förnuft och förstånd. Att lösa problem enligt några slags värderingar som man håller högt. Att gå åt det håll man resonerat sig fram till är rätt, oavsett vad andra kan tänkas tycka. Att bara låta sig övertygas om annat när argumenten är starka, rationella och övertygande. Att tänka rätt är att ha integritet.

    Och det handlar inte om att envist driva sin egna känslomässiga linje. Utan driva den med, också, starka argument. Och kunna visa det.

    Ditt exempel med partikamraterna … är ju ett typiskt exempel på att ”majoritetsrätt” inte nödvändigtvis är ”rätt”.

    • Intressant att ta del av ditt perspektiv, Ingenjör C. Du har ju helt rätt i att jag tolkar ordet ”rätt” i det här sammanhanget som att någon satt upp en norm för vad som är rätt. Sedan om det är en konstig tolkning, eller ej… jag är nog inte ensam om den i all fall.

      Men din tolkning att det skulle handla om att tänka utifrån förnuft och förstånd, får det ju att låta mycket mer tilltalande.

  3. Hej Ingenjör C: Jag ryser också vid Uppsalauniversitetets devis.Den förutsätter ju att det finns något universellt ”rätt” och att det är det vi ska tänka. Det förutsätter i sin tur att det finns någon som vet vad som är ”rätt”. Dvs då är det redan tänkt och med slutsatsen att det inte är önskvärt att tänka annorlunda. Det innebär inte att allt är rätt eller att ”anything goes”. Krav på argumentation, stringens, klarhet mm kan vi väl alla ställa på varandra i en argumentation.

    Den andra anledningen till att jag ryser är att det är just ett universitet som har devisen (även om jag kan begripa var den kommer ifrån, typ; kvacksalveri, tro och godtycke bör bekämpas). En viktig funktion med just universiteten är just deras uppgift att ifrågasätta, problematisera, pröva nya infallsvinklar mm. I största allmänhet ha nageln i ögat på alla ”sanningar” och andra företeelser i samhället. Om de är mer fokuserade på att bestämma vem som har rätt (och att allt annat är ”fel”) är risken stor att universiteten bidrar till totalitära tendenser snarare än till kritiskt tänkande. Därför ryser jag.

    Att vi tycker olika är bra tycker jag. Ingen av oss behöver ha, eller tycka att man har, ensamrätt på ”rätt” för det, eller hur?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

två × 2 =