Jag hade mött mästarnas mästare #Blogg100 9 av 100

Vi sitter vid ett vackert dukat bord i herrgårdsmiljö. Snaps till förrätten och rikligt med vin till middagen. Så är det alltid på de här konferenserna. Männen kring bordet har hängt av sig sina kavajer på stolsryggarna. Det gjorde de som på givet tecken när VD gjorde det. Stämningen är god, fräckisarna haglar och emellanåt blir samtalen också något djupare.

Det är bara en sak som känns lite olustig. Det är ingen som pratar med mig. Det är faktiskt som om jag inte var där, som om jag vore osynlig. Emellanåt passerar naturligtvis någon potatiskarott och vin hälls upp i mitt glas, men det är ingen som bemödar sig om att dra in mig i samtalet. När kvinnor nämns är det i nedsättande och förlöjligande ordalag och eftersom jag är den enda kvinnan där, så känner jag mig mer än utsatt.

De hänvisar ofta till det någon av dem sagt tidigare under kvällen. Det är både saker som rör jobbet och mer privata ämnen. Ingen sätter in mig i vad det handlar om. Medvetet eller omedvetet så undanhåller de information för mig.

Jag förstår att om jag säger något, är det lätt att även jag blir direkt förlöjligad. Och säger jag inget, så är jag tråkig och sipp. Hur jag än gör, så gör jag inget rätt.  Dubbelbestraffning.

Och det värsta av allt, jag känner mig så oerhört generad. Som om allt vore mitt fel. Om jag bara hade sagt ja till det där bastubadet, om jag bara hade fortsatt att vara så där käck och glad i stället för att tjata på om att jag behövde en budget för att kunna driva min avdelning och göra mitt jobb. Jag kände mig skyldig till att det blivit som den blivit, men framför allt skämdes jag över att jag var så fruktansvärt inkompetent att jag hade försatt mig i den här situationen.

Jag hör verkligen inte till dem som har svårt att prata för mig, se positivt på saker, ha roligt och skratta. Men vid den här tidpunkten är det annorlunda. Jag har mött mästarnas mästare på härskartekniker, men det förstår jag inte. Året är 1999 och jag har aldrig hört begreppet ens.

Jag tänker, att det finns många därute idag som har det som jag hade det då. Det minsta jag kan göra är att sprida informationen om härskarteknikerna och uppmärksamma dem när jag ser dem användas.

Osynliggörande, Förlöjligande, Undanhållande av information, Dubbelbestraffning och Påförande av skuld och skam.

Fem stycken. Lätta att komma ihåg, svårare att upptäcka, men nödvändiga att identifiera. Bara vi hjälper varandra.

 

Kategorier: Okategoriserade.

Kommentarer

  1. Karin Yllö-Werner

    Nog känner jag igen det där – män väljer män och de väljer kvinnor som väljer män…..och säger man ifrån hamnar man i kylan! Men hellre där än jamla med;) Bra att du skriver om det här – viktigt och aktuellt! Jag plockade fram Barbro Dahlbom-Halls böcker och bläddrar lite …mycket läsvärda. Det är viktigt att lära sig känna igen härskarteknikerna – det handlar om beteende inte kunskap!

  2. Agneta Thulin

    ”Jag har jobbat hårt och mycket i flera år… Jag jobbar övertid på kvällarna, för det är då kunderna har tid att komma, detta trots att jag har en liten dotter hemma som jag vill vara hos. Hon behöver mig och jag behöver henne… Trots detta väljer jag att jobba mer och mer. Jag är duktig och drivande, presterar ett bra resultat. Men då kommer ”bomben” som slår ner… Företaget ska gå ihop med ett annat företag, helt plötsligt är vi ”dubbelt” på varje post.
    Vi får söka om våra tjänster.
    Jag söker ”min tjänst” och en del andra relevanta tjänster, som jag både har kompetens och utbildning för. Tjänsterna tillkännages och jag får ”inget”…
    Jag ber att få tala med chefen och ber om en förklaring, vad är det jag saknar som de andra har!?
    ”: – jo, du… du vet, ett ishockeylag… där har man ju en målvakt, forward och backar. Men detta laget är fullt och det finns inte plats för dig!”
    Va??? Hörde jag rätt ???
    Att alla som skulle vara med i detta ishockeylag var män, behöver jag väl inte nämna…
    Året är 1998.”

    • Tack för att du delar med dig av din berättelse, Agneta! Bara liknelsen får en ju att krevera. Hockeylag!
      Och så här är det fortfarande, att män ofta väljer män – eller kvinnor som tänker som män.
      Nej, fram för mer mångfald i stället för enfald!

  3. Oj så det känns igen, på olika sätt, i olika sammanhang. Jag, som kommer från universitetsvärlden (som jag tack och lov har lämnat till stor del) känner så alltför väl igen detta. Men där finns även en annan dold hierarki som är likaså otäck. Vem som säger vad till vem, vem som ska bjudas in, talas med, skrattas med osv.

    Tack för att du delar med dig! Ska med intresse följa din blogg.

    • Tack Anna-Karin!
      Jag finns också i universitetsvärlden och förstår mycket väl vad du menar.
      Hierarki är illa nog utan att det behöver förstärkas med härskartekniker.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

1 + 1 =