Jag är välsignad #Blogg100 nr 109

IMG_4712[1]Idag har jag tillbringat en hel del tid här, på min älskade förstukvist. Här vandrar tankarna bra, från det ena spörsmålet till det andra.

Det blev förstås en del uppföljande tankar på gårdagens idiotköp av dottern. Jag ringde upp Skara Sommarland och berättade om hur tjejerna hade sett prisinformationen för liten och stor behållare, tolkat det som att den de hade greppat var den stora. Väl vid kassan baxnade de när det visade sig att den inte kostade 62 kronor – som redan det är hutlöst! – utan 149 kr.

Jag var hur vänlig som helst och betonade att det här inte stämde med den bild jag uppfattar att Sommarland vill ge av sig, utan att de säkert ville ställa allt till rätta och se över sin prisinformation. Det visade sig att de faktiskt höll på att skriva nya prisskyltar och att det igår hade varit så olyckligt att en prisskylt hade ramlat ner. Behållaren som dottern hade valt var nämligen inte stor. Den var MEGAstor!

Och så var det bra med det. Inget erbjudande om ersättning, inget beklagande. Något hade väl ändå varit en snygg gest att ge?! Det får nog bli en kontakt till. 😉

På de lokala nyheterna har det talats om prästen som vid skolavslutningen i kyrkan gav eleverna en välsignelse, och sa att den som inte ville höra välsignelsen fick hålla för öronen. Jag kanske är helt ute och cyklar, men är vi inte lite väl rädda för det här med religion? Jag måste nog säga att det är först när vi tvingar på någon en religion, alltså verkligen tvingar på, som det är illa.

Jag är välsignad, många gånger om. Många gånger i Svenska kyrkan, så även i frikyrkorna, katolska kyrkan både i Sverige och utomlands, i syrisk-ortodox kyrka och en av de mäktigaste välsignelserna fick jag i ett hinduiskt tempel i Indien.

Det handlar väl naturligtvis om inställning till religion. För mig är att få en välsignelse att få en sorts kärleksförklaring, och det kan väl aldrig vara fel? Hade det varit förbannelser som delades ut till höger och vänster, då hade jag däremot protesterat å det vildaste! 😉

Om prästen i kyrkan uppmanar alla att läsa med i trosbekännelsen, ja, då kan jag förstå om någon tycker det känns olustigt. Men min erfarenhet är att jag gör det jag vill i kyrkan, sjunger med där jag vill, läser med där jag vill och sitter alldeles tyst om det är det jag vill. Och om jag nu inte tror på Gud, så kan det väl inte vara så farligt heller.

Jag menar att få en välsignelse av en gud som inte finns, kan väl inte vara värre än att få en Halloweenhälsning av ett spöke eller ett Glad påsk från en påskkärring?

Kategorier: Okategoriserade.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

fyra × 4 =