Dag 73

Rackarns goda nattsömn. Jag har alltid haft en förmåga att kunna somna snabbt. Inte sällan vaknar jag på morgonen med sänglampan fortfarande tänd och armen sträckt mot strömbrytaren. En tidigare sambo - long time ago - brukade säga att han fick tänka igenom noga vad han skulle säga, när vi låg och småpratade innan vi skulle somna.  Gjorde han för lång tankepaus, så hann jag helt enkelt somna.

Och i går hände det igen. Jag skrev mitt blogginlägg i mobilens anteckningsverktyg, som jag ofta gör om jag inte vill sätta igång datorn. Inlägget var helt klart och jag var riktigt nöjd med vissa formuleringar, men så rycker jag till, inser att jag har somnat och tittar på skärmen. Det enda som står där är de sista fem raderna på det jag skrivit. Resten är raderat för alltid. Klockan var närmare två på natten och jag bara orkade inte skriva om allting. Slängde istället igång inspelningsfunktionen för att prata in ur minnet, det jag tidigare hade skrivit.

Jag lovar, om jag skulle skriva av det jag talade in...  Den gamle centerledaren Torbjörn Fälldin var känd för sina långa ööööhhhh i sitt sävliga tal och en gång skrev en av kvällstidningarna ut en intervju med honom, ord för ord, ljud för ljud. Hemskt elakt och lite kul. Mitt intalade blogginlägg hade slagit det med hästlängder. För har jag en gång fått upp ena foten på sömntåget, så är det liksom kört. På ljudinspelningen hör man det väldigt tydligt. 😀 😀 😀

Jag besparar dig. Den redigerade versionen kommer i nästa blogginlägg i stället.

Det är något med det där hundra. Greppbart, men ändå tillräckligt mycket för att vara en utmaning. Hundra blogginlägg hundra dagar i rad. Återigen hakar jag på utmaningen som Fredrik Wass drar igång, i år för femte gången. #Blogg100